Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nyare Runebergs-litteratur. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Svenska Litteratursällskapets i Finland
tillskyndan till jubileet utgifna: Johan
Ludvig Rmieberg, hans lif och diktning
(Helsingfors 1904), ty ännu föreligger endast
första bandet. Detta för oss blott fram till
slutet af trettiotalet; mycket viktiga partier
återstå således ännu. Men att döma efter
första bandet bör man här få ett arbete,
som alls icke är obehöfligt efter de många
föregående. Detta torde nämligen ej kunna
bestridas, att, trots allt hvad som redan är
skrifvet om Runeberg, återstår icke så litet
att göra. Hans förhållande till förebilderna
är ännu icke uttömmande behandladt,
åtskilliga intimare sammanställningar och
jämförelser låta äfven göra sig, och likaså kan
det gräfvas djupare i utvecklingsgången af
hans lif. Så mycket kan redan sägas 0111
professor Söderhjelms arbete, att det på ett
lyckligt sätt sammanfattar föregående
undersökningar och på många punkter
tränger djupare ned. Biografien är här
öfver-allt byggd på en bred basis af
miljöskildring, så att arbetet i viss mån växer ut
till en hel finsk kulturhistoria på
Runebergs tid. Så tecknar författaren i första
kapitlet det lilla österbottniska samhället, där
Runeberg uppväxte. Särskildt utmärkt har
förf. tagit sikte på hela den finska
nationella rörelsen, som är en nödvändig
förutsättning för Runebergs egen utveckling och
hvars förnämsta tolk han själf blef. Under
arbetets fortgång se vi honom i kretsen af
sin samtids mest betydande män, både de
äldre och de yngre, först i Åbo och sedan
i Helsingfors. Slutkapitlen äro ägnade åt
en sammanfattande skildring af Runebergs
lyriska poesi, och denna har aldrig varit så
utmärkt behandlad som här. Den är fri
från all ensidig öfverskattning — något, som
onekligen hittills varit ett fel vid den finska
forskningen om Runeberg —, och den
ställer hela Runebergs utveckling i en långt
klarare dager än förut. För att endast
nämna ett exempel, så påvisar författaren, att
»Svartsjukans nätter» ingalunda, såsom man
förut trott, utgör en isolerad dikt, tvärtom
det är slutpunkten i en hel kedja af
dikter, i hvilka Runeberg hufvudsakligen är
influerad af svensk nyromantik. Det är
alldeles solklart, att så måste vara fallet —
man kan nästan räkna sig till det ä
priori —, men egendomligt nog har man
icke förut dragit denna slutsats. På de
många smärre förbättringar och rättelser, som
författaren gjort, kan ej här närmare ingås.
Hela arbetet är skrifvet i ett rent och smakfullt
språk, och allt i allt finnes det icke många
svenska litteraturhistoriska arbeten, som
kunna ställas vid sidan om denna skildring.
Därmed tror ni kanske, att vi nått till
slutet af Runebergs-litteraturen ? Men
ingalunda! Vi befinna oss ännu ungefär midt
på denna ocean af stora och små skrifter, som
jubileet framkallat. Åtskilliga specialarbeten
måste emellertid här förbigås. Det finska
litteratursällskapet har utvecklat en rent
fenomenal verksamhet. Först och främst är
hela sextioandra bandet af sällskapets
skrifter ägnadt åt Runeberg: Johan Ludvig
Runebergs hundraårsminne, festskrift 5
febr. 1904 (Helsingfors 1904), utgörande
en serie afhandlingar, som belysa Runeberg
från olika sidor (så en afhandling af E.
Wrangel om Runeberg och Sverige). I
sextiotredje bandet af dess Förhandlingar
och uppsatser (Helsingfors 1904) finnes
icke mindre än tre uppsatser som beröra
Runeberg och som den intresserade där
må uppsöka. Professor W. Söderhjelms
festföredrag vid universitetets minnesfest finnes
äfven tryckt i Helsingfors 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
