Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredsrörelsen. Af Edvard Wavrinsky. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de rättsliga begreppen om krigföring och
fred under det sunda förnuftets
dom-värjo, så kom snart efter honom den
man, som skulle genom att tända
religionens heliga glöd i sinnena bära de
frambrytande fredsideerna till seger i
tillämpningen: Georg Fox. I den lära han och
det samfund han bildade — Vännernas,
äfven kaliadt kväkarnas — med ädel
hänförelse förkunnade, fanns intet rum
for våldet eller något träldomsväsende.
Sinnenas förädling genom själftukt blef
deras uppgift.
Bland »Vännerna» blef en kallad att
utöfva ett större inflytande i
fredsarbetets tjänst än de andra genom den höga
ställning han intog och genom de
öfver-lägsna egenskaper han besatt — William
Penn, grundläggaren och skaparen af
Pennsylvanien med Filadelfia,
broderskapets stad. Rättfärdighet och
mildhet ledde alla hans sträfvanden, vare sig
det gällde hans trosförvandter, hans
me-ningsmotståndare eller de vilda
india-. nerna. En del af Filadelfias mark
köptes från svenska nybyggare. Hans ord
och handslag vägde mera än alla
kontrakt och eder tillsammans, och hans
exempel var hela hans lif igenom en
mäktigt verkande fredspredikan. I ett
berömdt verk »On the Present and
Future Peace of Europé» åberopar han
Henrik IV:s eller rättare Sullys
före-nämnda plan till ett statsförbund i fredens
intresse.
Ännu mera sker detta i ett högst
märkligt arbete »Projetde paixperpétuelle»
af den franske abbén och
vetenskapsmannen Charles Castel de Saint-Pierre,
af normandisk släkt, en tid medlem af
franska akademien. Upprörd öfver
statsmännens ränker och folkens däraf
vållade lidanden egnade han sig åt planer
på en ständig europeisk fred genom
bildande af ett statsförbund under en
förvaltande myndighet, en senat, inför hvil-
ken furstarnas tvister skulle framläggas
och afgöras.
Saint-Pierres förenämnda arbete har
gått förloradt men hufvuddragen däri
ha bevarats åt eftervärlden genom den
kritik J.-J. Rousseau egnat detsamma.
Filosofen skänkte planen sin beundran,
men han drog dess utförbarhet i
tvif-vel, enär författaren räknat med
människor som vore lika högsinta som han
själf.
Rättslärde, statsmän och historiker
sysselsätta sig emellertid med problemet.
Universalmonarkien framhålles såsom det
enda botemedlet mot regenternas
ärelystnad och fåfänga.
Mot slutet af 1700-talet blef skalden
Johann Gottfried von Herder
humanitetens och fredens främste apostel. I sina
»Ideen zur Philosophie der Geschichte
der Menschheit» klargör han sina
föreställningar om utvecklingen till ett
världsborgarskap, som skulle utdrifva all
trång-bröstad patriotism, och framhåller
grundtanken i hela sin verksamhet både som
präst och människa: att mänskligheten
är mäktig af en oändlig utveckling.
Vid seklets slut framstod en af
mänsklighetens allra främste tänkare, den store
filosofen Immanuel Kant, såsom fredsidéns
skarpsinnige förfäktare. Fredsslutet i
Basel 1795 mellan Preussen och den
franska republiken, hvilket hade gifvit prof
på samma byteshandel med folk och
stater, samma kränkning af folkrätten, som
alltjämt förut pågått, uppkallade Kant
till ett försvar för folkfriheten. Midt
under det krigets åskor rullade öfver
världen, författade han sin ryktbara skrift
»Zum ewigen Frieden», hvari han går i
härnad mot det upprörande själfsvåldet,
mot det rättslösa förfogandet för krigets
ändamål öfver tusentals individer, hvilka
aldrig tillfrågas eller hafva med tvisten
att skaffa, under det att de, som företaga
dessa krig, icke ens behöfva afsäga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
