Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf III i memoarernas belysning. Af Ernst Wallis. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF III I MEMOARERNAS BELYSNING.
47
GUSTAF III. GRAVYR AF J. F. MARTIN EFTER OLJEMÅLNING AF ALEXANDER ROSLIN.
Originalet i Nationalmuseum.
tättare. Bland dem alla skulle således blott
en enda, den lika godmodige som kvicke
Schröderheim, hafva uttalat sig välvilligt
om den statsman, som 1772 räddade Sve-
rige från att dela det olyckliga Polens öde
och som 1790, efter att hafva vunnit den
ärofulla segern vid Svensksund, slöt en fred,
hvarigenom Ryssland afstod från att vidare
inblanda sig i Sveriges inre förhållanden.
Ja, i gustavianernas memoarer och bref
skulle man »nästan öfverallt» möta »ut-
brott af det vildaste hat» mot Gustaf III!!
Voro då verkligen nästan alla dessa me-
moarförfattare så hatfulla, så orättvisa?
Nej, så illa är det icke. Tvärtom,
många af de gustavianska memoar förfat-
tarna hafva talat icke blott »välvilligt»,
utan till och med mycket berömmande om
Gustaf III. Så göra de af professor Schück
med fullkomlig tystnad förbigångna me-
moarförfattarna Carl Gustaf Nordin,
Ehrenström, friherre Carl Didrik Hamil-
ton och grefve Gustaf Löwenhjelm. Äf-
ven Armfelts skildring af Gustaf III är
full af sympati och beundran.
Det skulle hafva varit en lätt sak att
med stöd af citat och utdrag ur dessa sist-
nämnda fem gustavianska memoarförfattare
teckna de vackra och ljusa sidorna af
Gustaf III:s karaktär. Så t. ex. borde förf.
hafva ur sin karaktärsstudie uteslutit den
gamla apokryfiska anekdoten, att konungen
en gång, då han kom från en konselj med
sina ofrälse rådgifvare, skulle hafva frågat
grefvinnan Fersen: »Luktar jag icke snusk?»
I stället för denna vidriga historia, som
bär alla tecken af att vara påhittad, borde
författaren hafva meddelat hvad Carl Gustaf
Nordin skrifver i sina Dagboksanteckningar
den 6 september 1791: »I Spa frågade
konungen Signeul, huru folket i Paris emot-
tog Ludvig XVI, då Signeul svarade: med
ett utmärkt och studeradt förakt: då inföll
konungen hastigt: Ack, när jag tänker på
huru ofrälset i Sverige uppförde sig emot
mig, och i detsamma vattnades hans ögon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
