Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 16 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
ÄNNA M. ROOS.
torde icke minst ha väckt Margaretas
intresse för honom.
Konung Henrik hade hela sitt lif ett
mycket lättantändligt hjärta. Det dröjde
ej länge förrän han var förälskad i Mar-
gareta, som visserligen var trettiotre år
— medan han var endast tjugutvå —
men som alltjämt var mycket intagande.
Troligen var han ej heller blind för det
gagn han skulle hafva af att vinna till
maka denna öfverlägsna kvinna, den in-
flytelserika systern till Frankrikes konung.
Och för Margareta, som aldrig älskat sin
förste make och aldrig djupare berörts
af all den hyllning som mött henne vid
hofvet i Fontainebleau, kom nu den stund,
då hon greps af en stor och stark känsla.
Hon hade alltid varit benägen att ideali-
sera de människor hon kände sympati
för. Denne unge konung, så käck och
tapper, så liflig och godhjärtad, med nå-
got chevalereskt både i utseende och vä-
sen, omgöts snart i hennes ögon af en
gloria, som gjorde honom till en full-
komlig hjälte och riddersman.
I februari 1526 kom Montmorency,
hvars lösepenning genom konungens för-
sorg blifvit erlagd, tillbaka till Frank-
rike; han medförde underrättelsen att
konung Frans icke abdikerat, såsom han
kommit öfverens om med sin syster,
utan gått in på de fredsvillkor, hvilka
han för några månader sedan stolt af-
visat. Han hade gått in på att stycka
Frankrike genom att lämna Burgund till
kejsaren — ehuru han visserligen icke
hade för afsikt att, sedan han väl blifvit
fri, hålla sitt löfte. Som gisslan för att
fredsvillkoren uppfylldes skulle till kejsaren
öfverlämnas konungens båda äldsta sö-
ner, och till beseglande af freden hade
konungen ingått trolofning med drott-
ning Leonora.
Det var i mars,, när våren lyste grön,
som Frans I vann friheten åter. Sam-
tidigt med att hans båt lade ut från den
spanska stranden af gränsfloden Bidassoa,
lämnade en annan båt den navarresiska
stranden; i denna sutto de båda stackars
små prinsarna, som nu skulle bort i fån-
genskap söm pant för sin faders ord-
hållighet. Båtarna möttes ett ögonblick
midt i strömmen.
Några minuter därefter sprang Frans I
i land på den franska stranden, kastade
sig upp på den häst man fört honom
till mötes och ropade jublande: »Ändt-
ligen är jag åter konung!»
Främst i den skara, som på stranden
var konungen till mötes, stod Margareta,
strålande af glädje att återse sin kung-
lige broder. Närmast henne sågs Henrik
af Navarra, på hvars område konungen
nu befann sig. Efter de första välkom-
nande hälsningarna framfördes af dessa
två en anhållan: att konungen måtte
gifva sin tillåtelse till deras trolofning.
Frans I blef först högeligen misslynt
öfver denna begäran. Han fann, att
denne konung af Navarra med sitt fattiga,
styckade lilla land var ett alldeles för
obetydligt parti för hans syster. Hade
det icke varit fråga om att hon skulle
gifta sig med kejsaren eller med Henrik
VIII? Och till och med konnetabeln af
Bourbon, som äfven tycktes ha planer
på hennes hand, var ju en långt mäkti-
gare man än konungen af Navarra. Dock
— Frans I ville icke i återseendets
glädje visa sig otacksam mot den syster,
som gjort så mycket för honom. Han
gaf icke ett bestämdt nej. Och inom
några månader hade en hel del saker in-
träffat — bland annat det att Frans
åter blifvit ovän med kejsaren och att
Henrik VIII ingått nytt äktenskap med
Anne Boleyn — hvilka bidrogo till att
Frans gaf sitt bifall till giftermålet.
I januari 1527 stod Margaretas bröllop
med konung Henrik af Navarra.
Margareta tillhörde de sällsynta na-
turer, som hafva förmågan att vara omät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
