Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 16 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ÄNNA M. ROOS.
ej annat ljud kan tränga till mitt öra
än detta enda, hvaraf hjärtat vinnes.
Och kringströdda öfverallt i hennes
diktning finner man utbrott, som lofprisa
kärleken och dess lycka — utbrott som
stundom äro lagda i munnen på perso-
ner i hennes skådespel men som alltid
gifva ett intryck af personlig bekännelse:
Nej på att älska kan jag trött ej blifva,
ty Gud mitt hjärta skapat så,
att endast kärlek kan det näring gifva,
att blott af kärlek det kan glädje få.
Ack dessa dumma varelser som förtala
kärleken och aldrig i sitt lif haft någon erfaren-
het däraf! Jag svär er inför Gud och mitt sam-
vete, att de göra mycket orätt i att klandra
något så förtjusande. — Jag ville hellre dö,
jag vill hellre icke vara född än att icke vara
kärlekens fånge. —
Jag skulle vilja försänka min själ i detta
ljufva kärlekens haf, i hvilket intet bittert finnes.
Jag förnimmer icke mer, vare sig min kropp,
min själ eller mitt lif —- endast kärleken. Jag
har alls ingen längtan mer till paradiset, ej
heller fruktar jag för helvetet; jag önskar blott
att för evigt sammansmälta med min älskade.
Jag vill hellre ha en viol, som väcker min-
net af min vän, än mottaga en hel skatt af kost-
liga klenoder.
Jag ägde denna tid det enda goda,
som hjärtat kräfver för att lyckligt vara:
den djupa, trygga kärlek, hvilken gäller
långt mer än kunglig glans och svenners skara.
För Margaretas uppfattning var kär-
leken icke blott en stark och öfverväl-
digande känsla, den var också något
högt och heligt, den var en mystisk,
snabbt förnummen dragning emellan
tvenne väsen, som af Gud själf voro be-
stämda att tillhöra hvarandra, att utfylla
hvarandra, att gemensamt verka för
gudsriket på ett sätt som en ensam själ
icke förmår det. För henne var därför
det slags lätta kärlek, som hon såg så
många prof på i sin omgifning, alldeles
icke värd namnet kärlek. Den kärlek,
som i sig har något gudomligt, vet icke
af någon återvändo och kan icke drömma
om att dela sig emellan flera.
Denna brinnande eld, denna starka kärlek,
som i själen uppväcker en gudomlig längtan
till att återrinna sin andra halfpart, kan icke
lida att själen slösar sin hängifvenhet på annat
håll, eftersom det är blott en enda människa,
hennes jämbörding, som kan tillfredsställa
henne.
Men Henrik, som i flyktighet tycks
ha varit fullt jämförlig med sin ryktbare
dotterson Henrik IV, hade en helt an-
nan uppfattning. Han svalnade snart
nog för sin elfva år äldre maka och
sökte sina nöjen på annat håll. Den
högsinta drottningen var ingalunda snar
att misstänka sin make för otrohet.
Det ej en mänska, ej ett helgon finnes,
en ängel ej, som, om mig då hon sagt,
att du, min älskade, var falsk till sinnes,
af mig ej mötts med vrede och förakt,
skrifver hon.
Sanningen trängde sig dock till sist
på henne. Med en smärta lika våldsam
som lyckan varit svindlande fann hon
sig ensam i sitt hjärtas värld, fann den
älskade ovärdig de höga tankar hon om
honom hyst.
Det finnes en gripande dikt — också
bland dem som först för några år sedan
blefvo offentliggjorda — i hvilken hon
bjuder sin lycka farväl. Hon säger ett
farväl till det vackra, manliga utseende,
den käcka, behagfulla hållning, detta
yttre, hvilket — hon erkänner det —-
först dragit hennes blickar till den äl-
skade, ett utseende sådant, att »intet
öga kunde bo bättre än mitt, då det
hvilade på dig», en blick »så intagande,
att ingen människa kunde möta den utan
att hennes hjärta blef träffadt, ögon så
vackra att mina tvungos att älska dem
— ögon som jag ej trodde kunde vara
falska.»
Farväl det tal, som var så klokt och be-
hagfullt, den röst, det tonfall, som besegrade mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
