Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 15 bilder. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN RENASSANSFURSTINNA.
133
raseri, som med ens tycktes förvandla
honom, renässansmannen, till en medel-
tidsaktig, bloddrypande fanatiker. Han
lät bränna så många för kätteri misstänkta,
att påfven själf fann sig föranlåten att
hejda honom. Det var Paul III, den
kloke gamle påfve, som Tizian flera
gånger så briljant porträtterat. Det är
något af räfvens slughet i hans fina,
spetsiga drag, där skymtar också något
af den girighet, som Benvenuto Cellini
kom så illa ut för, men där röjer sig
på samma gång det slags intelligenta
humanitet, som finner grymheten både
vulgär och onödig. Paul III skref ett
bref till hans allrakristligaste majestät,
däri han påminde honom, att »Gud själf,
när han var här på jorden, hade an-
vändt mildhet oftare än sträng rättvisa»
och att »det är en grym död att bränna
en människa lefvande».
I tjugo år var Margareta de förföljda
protestanternas värn och stöd i Frank-
rike. Hon var outtröttlig i sina bemö-
danden att skydda dem, och otaliga äro
de den fria tankens män, som hon räd-
dat från förföljelse och bål. »Alla Frank-
rikes vittra och lärda män sätta helt
naturligt sitt hopp till Ers Majestät som
till en gudomlighet», skref Melanchton
till henne. Hon blef själf utsatt för för-
följelser, ja för förgiftningsförsök, men
hon lät sig icke förskräcka, tappert stod
hon i breschen till det sista, alltid ar-
betande för religionsfrihet och för fred.
Ibland alla dem, som Margareta be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
