Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En renässansfurstinna. Margareta af Angoulême-Navarra. Af Anna M. Roos. Med 15 bilder. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN RENASSANSFURSTINNA.
139
FRANS I I KRETSEN AF SIN FAMILJ. MINIATYR I FRANS I:S BÖNBOK.
/ kopparstickskabinettet i Paris.
allt emellanåt stöter man också i öfriga
skrifter af Margareta på uttalanden, som
tydligt röja huru hon i mycket var före
sin tid.
Den är mycket enfaldig som tror, att kysk-
heten förbjuder oss att se en naken människa.
Ty i kroppen ligger ingen vanheder, såvida
den icke genom synden blifvit ful. En oskyl-
dig människa tänker icke på något skamligt,
och sann kärlek är ren oskuld. Därför skall
hvarken hedern eller kärleken afhålla mig från
att älska och betrakta naturen i hennes skön-
het. —
Dock — att förstå ett skaldeverk är gifvet
åt den blott, som i hjärtat själf är skald.
Modern är ock den uppskattning af
den starka känslans värde såsom ett sjä-
lens adelsmärke, som uttalar sig i dessa
ord:
»O starka kärlek, bedrägliga ljufhet, du
har kommit mitt hjärta att nästan brista af
sorg — och däraf berömmer jag" mig.»
Den söndring emellan de båda ma-
karna, som snart nog efter Henriks och
Margaretas giftermål uppstått, blef med
åren allt djupare. Det var ej blott den
ständiga otroheten mot henne själf som
sårade Margareta: hennes högsinta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
