Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konstnärsförbundet. En historik. Af Georg Pauli. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
GEORG PAULI.
att å ena sidan draga konsekvensen af
den första programpunkten: allmänna
utställningar, och att samtidigt bevara
den oppositionskraft, som varit Förbun-
dets lifsnerv. Genom sin Stockholms-
fraktion var Förbundet intrassladt i för-
bindelser till den utomstående konstnärs-
kåren och genom Parisfraktionen ho-
tadt med sprängning, om en allmän för-
ening kom till stånd. Förvirringen vardt
allmän, och Sveriges konstnärer hade
vid början af 1890-talet — för att an-
vända ett nyligen fälldt yttrande — »sina
armar och ben så ingyttrade i hvarandra,
att det fordrades kraft för att draga till
sig sina respektive ledamöter». Klarast
och radikalast hade saken blifvit löst,
om Förbundet kunnat besluta sig för
•ett af alternativen — antingen öppet er-
känna det misstag, som blifvit begånget,
då en massförening uppställts som önske-
mål, eller ock att acceptera Föreningen,
upplösa Förbundet och vänta till tiden
var inne för ett mindre men i allo ho-
mogent oppositionsparti att sluta sig
kring elitutställningar. Situationen var
emellertid så oklar och komplicerad, att
en omedelbar och radikal lösning ej var
möjlig. Förbundets ark krängde så
våldsamt, att någon sjömannamässig
manövrering var otänkbar; vindkast och
stormbyar tornade ihop från motsatta
väderstreck, och ingen dufva syntes än
med oljekvist från land. Enda rädd-
ningsmedlet att hålla skutan flott vardt
därför kompromiss. Förbundet accep-
terade Föreningen — men endast vill-
korligt. —• Och villkoret var, att För-
eningen skulle ing-å till Akademien med
begäran om vissa angifna reformers ge-
nomförande, — något hvartill Föreningens
styrelse emellertid fann tidpunkten så
olämplig, att densamma förklarade sig i
nödfall vilja motarbeta motioner i lik-
artadt syfte. Nu hade man fått svart
på hvitt och en plausibel anledning att
verkställa den genomgripande operation,
som förr eller senare och i alla händel-
ser måste ske; bandet mellan kårerna af-
skars, och för beständigt; Förbundets
medlemmar förbundo sig att aldrig del-
taga i Föreningens utställningar. Proces-
sen åstadkom en decimering af Förbun-
dets ledamöter, hvilken dock visade sig
otillräcklig och fordrade ytterligare rens-
ningsarbete, medan å andra sidan För-
bundet lämnades af några dess stiftare,
hvilka alltid förblifvit sitt opponentskap
trogna.
Hvad allt som tilldragit sig inom
Konstnärsförbundet sen denna tid, början
af 90-talet, kan jag endast i stark be-
gränsning anföra. Förbundets verksam-
het tyckes något afmattad under första
åren af den nya regimen och medan
förberedelserna pågingo till det märkliga
genombrottet, som skedde vid 1894 års
utställning och som gaf uppslag till
en ny svensk konst. Maken till ra-
balder hade man ej fått höra i Kungs-
trädgårdens utställningslokaler—eller den
gamla Konstföreningens — alltsen »oppo-
nenternas» uppmarsch. Stockholms kvick-
hufvuden affyrade hela sitt samlade am-
munitionsförråd på Varbergsskolans blåa
dukar, på Sager-Nelsons gulgröna; »min
tante och symbolismen» skrattades åt,
och Don Diego komplimenterade Visby-
visionen, »där naturen så tillkrånglats
att hafvet blifvit tjock bomull, doppad
i blåelse, och Atterdags drakar krypa
fram som förgyllda insekter däri samt
Visby med strand står som klumpig
leksaksmassa». En lycka var, att det
nyfödda fostret hade god konstitution
och ej likt släktingarna på kontinenten
var behäftadt med »engelska sjukan».
Det har därför vuxit och frodats, blifvit
till man med talrik afkomma, både bröst-
arfvingar och skott på sidolinjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
