Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gustaf Jonas Wilhelm Zander. Af Alfred Levertin. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
ALFRED LEVERTIN.
G. ZANDERS FÖDELSEHUS VID HÖTORGET I STOCKHOLM.
Och sedan har erkännandet kommit
i rikt mått. Vid Uppsala universitets
jubelfest 1877 blef Zander hedersdoktor,
1880 docent i gymnastik vid Karolinska
institutet. I Philadelphia, Paris, Stock-
holm, Berlin och Santiago ha Gustaf Zan-
ders gymnastikapparater prisbelönats med
guldmedaljer. Läkarsällskapets medalj i
guld har tilldelats honom, Vetenskaps-
akademien räknar honom bland sina leda-
möter, och af Svenska gymnastiklärare-
sällskapet och Svenska läkaresällskapet
är han hedersledamot.
Det var som vi nämnde en helt obe-
tydlig orsak som gaf anledning till Gus-
taf Zanders storartade uppfinning. Zan-
ders bägge äldsta systrar, Hilma och
Emilie, hvilka, liksom alla rådman Zan-
ders barn, voro hänvisade till egen energi
och förmåga att draga sig fram, hade år
1855 öppnat en flickpension i Bårarp,
den så bekanta Zanderska flickpensionen.
Om somrarna fingo systrarna besök
af sin yngste bror Gustaf, och denne åtog
sig att under sommarmånaderna leda
gymnastiken i skolan.
»Såsom ledare af gymnastiken uti en
större flickpension på landet», säger Zan-
der i sin licentiatafhandling (1864), »an
vände jag först de gamla metoderna.
Vi började med fristående gymna-
stik, hvarvid kamraten i ledet träder i
gymnastens ställe. Oaktadt vi använde
all möda på att så sammanföra de gym-
nastiserande, att deras krafter måtte
svara mot hvarandra, hördes dock stän-
diga klagomål öfver ömhet och trötthet
af några och missnöje med för svaga rö-
relser af andra; appareljgymnastik pas-
sade endast för några få.
Vi började då själfva gifva rörelserna,
men våra krafter svarade ej mot det
stora antalet. Vi kommo därigenom på
den idéen att genom mekaniska inrätt-
ningar spara våra krafter.
Den ena apparaten efter den andra
fick träda i vårt ställe, och slutligen var
hela skaran i full gymnastik utan att vi
behöfde röra ett finger, och vi kunde i
lugn tillse att allt gick ordentligt till.
Snart erforo vi den stora fördelen af att
genom apparatens olika belastning kunna
efter behag afpassa motståndet; hvar och
en fick, hvad hon tycktes tåla, och mån-
gen, som förut blifvit trött och om efter
några få rörelser, kunde nu utan olägen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
