Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sveriges polarforskning. En återblick med anledning af Vega-expeditionens tjugufemårsjubileum. Af Carl Forsstrand. Med 46 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLARFORSKNING.
285
Fot. Herm. Hamnqvist, Stockholm.
PROFESSOR
E. ALMQVIST.
Fot. Lina Jonn, Lund,
PROFESSOR
S. BERGGREN.
Fot. L. Larsson, Stockholm.
FÖRSTE PROVINSIALLÄKA-
REN A. BERLIN.
Fot. B. A. Lindgren, Lund.
PROFESSOR
C. W. BLOMSTRAND.
Kobbebay m. fl. punkter på västra Spets-
bergen samt slutligen Sjuöarna, hvarifrån
kursen hölls norrut, där man lyckades
framtränga till 81 ° 42’ n. br. — den
högsta breddgrad som dittills uppnåtts
med fartyg. Sverige hade härigenom
slagit rekordet i sträfvandena att nalkas
nordpolen — näst föregående rekord hade
erhållits af den äldre Scoresby är 1806
på 81 ° 20’ n. br. i ungefär samma del
af polarbassängen — och den vackra
bedriften firades med flaggning och svensk
lösen. Ett förnyadt försök att från Smee-
renberg bay tränga norr- och österut
kröntes ej med framgång utan var tvärt-
om nära att medföra expeditionens un-
dergång. I hård storm och ett med
drifis uppfylldt farvatten erhöll nämligen
Sofia den 4 oktober en svår läcka, och
det var blott genom befälhafvarens rå-
dighet och besättningens och vetenskaps-
männens ihärdiga arbete vid pumparna
som fartyget kunde föras i hamn i Kings-
bay samt därefter halas upp och få ska-
dan reparerad. Sedan detta skett, gjorde
Nordenskiöld ett försök att söder om
Spetsbergen nå Tusenöarna och fram-
tränga till Kung Karls land, men svår
is nödgade expeditionen att vända, och
efter en mycket stormig resa skedde åter-
komsten till Tromsö i slutet af oktober.
Den äfventyrsrika färden hade i lik-
het med sina föregångare lämnat vackra
vetenskapliga skördar samt lösningen på
några intressanta och för polarforskningen
viktiga frågor. Sålunda hade den af den
bekante tyske geografen A. Petermann
vid denna tid med mycken ifver förfäk-
tade åsikten om tillvaron af ett öppet
haf i nordpolens grannskap befunnits vara
oriktig, och på grund af de erfarenheter,
Nordenskiöld under seglatsen norrut vun-
nit om hafsisens utbredning och beskaf-
fenhet, ansåg han visserligen, att utsik-
terna för ett framträngande långt norrut
vore större om hösten än sommartiden,
men äfven att största sannolikheterna för
nordpolsproblemets lösning låge i före-
tagandet af slädfärder under våren öfver
den då obrutna hafsisen och från något
långt norrut, t. ex. vid Smith Sound el-
ler på Sjuöarna, beläget öfvervintrings-
kvarter.
En expedition med öfvervintring blef
alltså nu för Nordenskiöld, i hvars polar-
intressen frågan om nordpolens uppsö-
kande vid denna tid tycktes ha undan-
trängt de mera reella syftena, det närmaste
önskemålet, och i Oscar Dickson fann
han den frikostige främjaren af sina pla-
ner. Till operationsfält valdes ånyo Spets-
bergen, från hvars nordkust det var af-
sikten att starta slädfärder norrut öfver
det frusna polarhafvet; men innan det
stort anlagda och omsorgsfullt förberedda
företaget hann sättas i verket, kom Nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
