Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sveriges polarforskning. En återblick med anledning af Vega-expeditionens tjugufemårsjubileum. Af Carl Forsstrand. Med 46 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
CARL FORSSTRAND.
LÖJTNANT
GIACOMO HOVE.
KOMMENDÖRKAPTEN
E. BRUSEWITZ.
Fot. J. Jæger, Stockholm.
d:r k. chydenius.
Fot. Alfr. Dahlgren, Uppsala.
PROFESSOR
N. C. DUNÉR.
denskiöld att utföra en helt annan expe-
dition, nämligen en färd till Grönland
1870, och därmed väsentligt vidga den
svenska polarforskningens intressesfär ej
blott tillfälligt utan äfven för framtiden.
Grönlandsfärden blef nämligen rik på
resultat och uppslag. Den föranleddes
af Nordenskiölds önskan att utröna, om
hundar eller renar bäst lämpade sig som
dragare vid slädfärder, och medan Dick-
son i Sveriges och Norges lappmarker
lät insamla uppgifter om renens lämplig-
het, begaf sig Nordenskiöld till Grönland
för att personligen göra iakttagelser
samt inhämta upplysningar om hundens.
Genom Dicksons frikostighet erhöll Nor-
denskiöld medel att gifva sin Grönlands-
färd gestaltningen af en vetenskaplig expe-
dition, hvari jämte Nordenskiöld deltogo
som botanist S. Berggren och som geo-
loger Th. Nordström och P. Öberg. Den
sistnämnde var tillika zoolog. Man fär-
dades till Grönland med den K. Grön-
ländska handeln tillhöriga briggen Hval-
fisken, och kolonierna Egedesminde och
Godhavn togos till hufvudstationer och
utgångspunkter för rikt gifvande exkur-
sioner och forskningsfärder. Sålunda
företog Nordenskiöld i sällskap med Berg-
gren från innersta delen af Auleitsivik-
fjorden en vandring på Grönlands inlands-
is, hvilken var den första efter dansken
Dalagers obetydliga försök år 1728.
Isvandrarna kommo därunder till en höjd
af 650 m. öfver hafvet och voro då unge-
fär 53 km. aflägsna från land. Det in-
tressanta och vågsamma företagets fram-
gång stärkte Nordenskiöld i den afsenare
försök fullt bekräftade öfvertygelsen, att
man med omsorgsfull utrustning kan lyc-
kas tränga långt in i den grönländska
kontinentens isuppfyllda inre. Andra
intressanta resultat voro de för känne-
domen om Grönlands forntida flora rikt
gifvande undersökningarna vid Wajgat-
tets stränder samt fyndet af de stora
järnblocken vid Ovifak, hvilka af Nor-
denskiöld ansågos vara af meteoriskt ur-
sprung och som följande år afhämtades
af en särskild expedition med kanonbåten
Ingegerd och briggen Gladan under frih.
F. W. von Otters befäl. Äfven med
denna expedition följde några vetenskaps-
män, nämligen Th. M. Fries, botanist,
G. Nauckhoff, geolog, och J. Lindahl,
zoolog.
I afseende på färdens år 1870 huf-
vudsyfte, nämligen utrönandet af Grön-
landshundens lämplighet som dragare vid
längre slädfärder, kom Nordenskiöld till
den slutsatsen, att hundar ej kunde an-
vändas i trakter, där man ej hade att
påräkna jaktutbyte, och häri begick han
utan tvifvel ett misstag. De senare de-
cenniernas polarfärder och särskildt Pearys
och Astrups resor i det nordligaste Grön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
