Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sveriges polarforskning. En återblick med anledning af Vega-expeditionens tjugufemårsjubileum. Af Carl Forsstrand. Med 46 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
CARL FORSSTRAND.
F. STATSMINISTERN
AMIRAL F. VON OTTER.
Fot. Lina Jonn, Lund.
PROFESSOR
A. QUENNERSTEDT.
Fot. Gösta Florman, Stockholm.
LÖJTNANT
E. PARENT.
Fot. Atelier Florman. Stockholm.
FIL. D:R
C. NYSTRÖM.
vidare mot de Nysibiriska öarna, Tai-
myrhalföns östra sida passerades liksom
Preobraschenieön utanför Chatanga, och
efter fortsatt färd i isfritt haf och vackert
väder befunno sig Vega och Lena natten
mellan den 27 och 28 augusti utanför
Lenaflodens delta. Här skildes fartygen,
Lena för att uppför floden uppnå Ja-
kutsk, där hennes ankomst den 21 sep-
tember hälsades med jubel, och Vega
för att fortgå på sin utstakade bana till
Beringssund. De berättigade förhopp-
ningarna att kunna göra detta på de
veckor, som nu återstodo till höstens
inbrott, och sålunda fullborda nordost-
passagen på en sommar blefvo emeller-
tid besvikna. Trots det att färden nu
gick på jämförelsevis sydliga breddgra-
der, hindrades framkomsten tidt och ofta
af is och dimma, hvarjämte de nu mör-
ka nätterna nödgade fartyget att flera
timmar på dygnet ligga stilla. Vid Irkai-
pij måste man för ishinder stanna sex
dygn, och när man den 28 september
efter förnyade uppehåll hunnit ett stycke
bortom Koljutschinbay, visade det sig
omöjligt att fortsätta. Den af nyis be-
täckta rännan invid kusten, hvari Vega
framgått, blef för grund, och när man
höll ut till de utanför liggande drifisfälten
och grundisarna, befunnos de så starkt
sammanfrusna, att man ej kunde forcera
sig fram. I förhoppning att isbandet
med förändrade vindar åter skulle gå
upp, förtöjdes fartyget vid en grundis,
men kölden tilltog, isen blef allt starkare,
och Vega var fast — blott några timmars
väg från öppet vatten och frän det föga
mer aflägsna målet — utanför Pitlekaj i
tschuktschernas land och vid 6f 4’ 49"
n. br. och 1730 23’ 2" v. 1.
Denna afslutning på den eljest med
så stor framgång krönta sommarfärden
kunde med allt skäl betraktas som otur,
och man kan väl förstå, att missräkningen
till en början skulle kännas bitter nog
ombord på Vega. Den tryckta stäm-
ningen blef emellertid ej långvarig. I
själfva verket hade ju utsikterna varit
större att blifva innestängda någonstädes
i isen utanför den långa asiatiska kust-
sträckan än att på en sommar nå målet,
och det var hufvudsakligen den omstän-
digheten att man blifvit fast så nära detta,
som verkade nedslående. Då man fick
klart för sig, att en öfvervintring var
oundviklig, kunde man alltså taga den
med lugn, både därför att man för en så-
dan var väl rustad och därför att den-
samma, såsom inom kort skulle visa sig,
väsentligt skulle höja värdet af expedi-
tionens arbeten. Öfvervintringen vid
Pitlekaj blef nämligen i vetenskapligt
hänseende synnerligen gifvande och hela
färdens betydelse blef därigenom mång-
dubbelt större än om det geografiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
