Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Musikrevy. Af Karl Valentin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIKREVY.
Af KARL VALENTIN.
Med 7 bilder.
INDER den gångna säsongen har
K. Teatern återupptagit åtskilliga
förut gifna operor, däribland Au-
bers »Kronjuvelerna», Wagners
»Rienzi» och »Mästersångarne», samt upp-
fört tvenne nyheter, Massenets »Werther»
och Kienzl’s »Evangeliemannen».
För återupptagandet af s Kronjuvelernas
tyckes ingen inre nödvändighet hafva före-
legat. Musiken förefaller numera alltför
föråldrad, och icke ens en Scribes talang
och rutin förmår göra de osannolika för-
utsättningarna i handlingen antagliga för
nutidens publik. Därmed ej sagdt, att icke
verket står åtskilligt högre än flertalet nyare
operetter — en genre hvilken det står
nära. De uppträdande äga numera ej heller
nog naivitet för att kunna för en stund
förläna dessa teaterfigurer trovärdighet. Den
enda som härvidlag gjorde ett undantag
och utförde sitt parti med verklig öfver-
tygelse och medryckande värme var herr
Nyblom. Men hvarken hans lyckade åter-
gifvande eller fru Lindbergs glänsande appa-
ration och aktningsvärda koloratur förmådde
hålla operan uppe.
Wagners Rienzi hör som bekant till
mästarens förstlingsarbeten för scenen, full-
bordadt i hans tjugusjunde lefnadsår. Sedt
ur historisk synpunkt erbjuder det ett stort
intresse. Med detta arbete lyckades det
den unge tonsättaren med ens att komma
i jämnhöjd med sina förnämsta medtäflare,
redan här framträdde tydligt hans snille,
hans uppfinning, instrumenteringskonst och
dramatiska gestaltningskraft, och denna opera
förebådar i mångt och mycket hans senare
arbeten. Att däremot nu till dags detta ung-
domsverk delvis ter sig föråldradt, är ej för-
underligt. Utförandet var ej heller ägnadt
att förhöja dess goda sidor eller öfverskyla
dess svagheter. Herr Hageman i titelrollen
visade sig i besittning af en, särskildt i
höjden, vacker stämma, tog sig ej illa ut på
scenen och röjde omisskännlig begåfning.
Men uppgiften var alltför maktpåliggande för
en ung sångare, hvars utbildning ännu ej är
afslutad, och det pressade sångsättet gaf
något gråtmildt åt sången, under det att
en Rienzi framförallt behöfver kraft och
käckhet för att kunna öfvertyga och rycka
med sig vare sig folkmassorna å scenen eller
åhörarne i salongen. Fru Lindberg, hvilken
som alltid var fager att skåda och förde
sig väl, gaf en sympatisk bild af Irene.
Äfven fröken Edström som Adriano såg
bra ut, en spänstig, välväxt och smidig
ynglingarepresentant. Rösten har utvidgats
åt höjden, det tjocka halsljudet något min-
skats, under det att bristen på välljud är
oförändrad, texten mestadels omöjlig att
uppfatta. De smärre rollerna utfördes rätt
aktningsvärdt af herrar Söderman, Mandahl,
Strömberg m. fi.
Wagners »Mästersångarne i Nürn-
bergs gafs i delvis ny besättning. Sålunda
utfördes Walthers parti af hr Menzinsky,
Hans Sachs’ af herr Forsell, Davids af herr
Malm. Den omständigheten att parketten
vid första föreställningen var långt ifrån
fullsatt torde varit en medverkande orsak
till att orkestern tedde sig alltför stark och
bullersam. De idylliska partierna och den
härliga midsommarstämningen komma däri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
