Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett porträtt af Erik XIV. Af Osvald Sirén. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
OSVALD SIREN.
andra handen håller de bruna hand-
skarna. Bakgrunden är brungrön. Det
långa, välformade ansiktet har en svagt
rödlätt ton på kinderna, men är i öfrigt
blekt och blodfattigt. Hår och skägg
äro ljusa, silkeslena. Uttrycket känne-
tecknas af denna egendomliga blandning
af psykisk spänning och öfverlägsen lik-
giltighet, som gör de autentiska Erik
XIV:s-porträtten ovanligt fängslande. I
bildens bakgrund på ömse sidor om huf-
vudet läsa vi följande inskrift: ERICUS
DG SUECORUM GOTHORUM VA-
DALORUMQ REX ÆTATIS SUÆ
28 1561.
Inskriften, som synes vara från sam-
ma tid som porträttet, tyder snarast på
att detsamma utförts i något officiellt
syfte. Spörja vi då hvilket ändamålet
kunnat vara för målandet af denna bild,
som befinner sig långt nere i Tyskland,
så riktas våra förmodanden närmast mot
någon af Eriks giftermålsplaner. Vi
känna ju att han år 1561 nästan sam-
tidigt vände sig till två olika håll med
giftermålsanbud. Dels sände han Karl
af Mornay till Skotland för att se »om
drottning Maria var så däjlig som alle
man säja», och dels lät han genom an-
dra sändebud höra sig för hos Kristian
II:s dotter, prinsessan Renata af Lot-
ringen, om hon var hågad att blifva
Sveriges drottning. Hos henne torde
han äfven mot vanligheten fått ett ja-
kande svar. Men antingen nu saken
syntes honom för lätt vunnen eller prin-
sessan icke nog däjelig — följande år
(1562) riktar han ett giftermålsanbud
till en annan tysk furstinna: Kristina af
Hessen.*
Porträttets nuvarande förvaringsort
talar ju för att det medföljde de kung-
liga giftomännen såsom skänk till någon
af de tyska furstinnorna. Dess datum
* Jfr J. Kruger: Erik XIV och drottning
Elisabet. Ord och Bild 1898.
(1561) tyder snarast på att det afgått
till Renata af Lotringen, en förmodan
som dessutom stödes däraf, att det lilla
helfigursporträttet af Erik på National-
museum enligt en gammal påskrift ut-
fördes för Kristina af Hessen. Med full
säkerhet kan frågan dock icke afgöras,
då det naturligtvis är möjligt att tvenne
porträtt i olika storlek målades för sam-
ma prinsessa, och för oss kan det äfven
vara ganska likgiltigt, om bilden en gång
tillhört Renata eller Kristina, då vi i alla
fall med visshet känna hvilket år den är
målad.
Hvilken konstnär som målat porträt-
tet torde ej heller med bestämdhet
kunna afgöras utan dokumentariska vitt-
nesbörd, ehuru det genast röjer sin all-
männa skolkaraktär. Det är ett alster
af den vidt utbredda porträttkonst, som
vid medlet af 1500-talet växte upp
kring Antonius Moor, Pieter Pourbus,
Key och Neufchatel. En stark objektiv
karaktäristik är denna konsts bästa känne-
tecken och hos de nämnda mästarna äf-
ven en kraftfull och nobel kolorit. Små-
ningom blef emellertid denna porträtt-
konst allt mera hofmässig, karaktäristi-
ken förlorade något af sin uppriktighet,
färgen något af sin must. Det första
ledet i denna utveckling mot inre tom-
het och yttre förfining betecknar Frans
Pourbus d. ä. Han förtjänar ännu nam-
net af’ en stor porträttör, ty han målar
verkligen människorna såsom individu-
ellt tänkande och kännande väsenden,
men hans uttryckssätt har fått en viss
kyla. Vi sakna det starka och ursprung-
liga konstnärstemperamentet i hans por-
trätt. Det ofta väl individualiserade an-
siktsuttrycket verkar fruset; posen stel-
nade småningom till en traditionell scha-
blon. Färgbehandlingen har blifvit glat-
tare, men utmärker sig genom samma
förnäma hållning (i rätt mörk skala) som
hos de tidigare flamska porträttörerna..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
