- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
348

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Stormens stolta musik. Efter Walt Whitman. Öfversättning af Andrea Butenschön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WALT WHITMAN.

regnet, den växande säden, vinden i det höga kornet,

bränningen, som rytmiskt slår mot stranden,

den drillande fågeln, hökens skarpa skrik,

flyttfågelns toner om natten, då mot söder eller norr sin låga flykt den ställer,

psalmen i landtkyrkan eller under lummiga träd — lägrets gudstjänst i det fria,

fiolspelarn i värdshuset, munterheten, den långdragna sjömansvisan,

de bölande korna, de bräkande fåren och tuppen, som galer vid gryning.

Kulturländernas sånger från i dag ljuda kring mig,

tyska vänskaps-, vin- och kärleksvisor,

irländska ballader, glada låtar som till dans, engelska trallar,

franska chansoner, skotska melodier och öfver detta allt

Italias makalösa toner.

Med ansiktet blekt af lidelsens hemska hunger
skrider Norma öfver scenen med dolken i sin hand.

Stackars galna Lucias ögon ser jag onaturligt lysa,
öfver ryggen faller håret i tofvof vildt.

Jag ser Ernani, där han går i bröllopsgården

vid rosors nattliga doft, strålande, hållande sin brud vid handen,

och hör helvetssignalen, hornets löfte till döden.

Till korsande svärd och gråa hår blottade för himlen,
jordens klara elektriska baryton och bas,
basunernas duett, Libertad för evigt!

I spanska kastanjeträds djupa skugga,

vid åldrig klostermur, där sjöngs en sorgesång,

sång om kärlek, som svann — om lifvets fackla släckt i gråt,

en svanesång, — svanen dör, Fernandos hjärta brister.

Vaknande från sina kval Amina återfunnen sjunger,

rikt som stjärnehimlen, gladt som morgonljuset flödar hennes jubel.

(Hon med ymnighetshornet kommer,

den lysande stjärnan, Venus Contralto, den blomstrande modern,

höge gudars syster, Alboni själf jag hör.)

IV.

Jag hör dessa kväden, symfonier, operor,
jag hör i Wilhelm Tell musiken af ett upprördt, vredgadt folk,
jag hör Meyerbeers Hugenotter, Profeten eller Robert,
Gounods Faust eller Mozarts Don Juan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free