Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Knut Hamsun. Af Carl Nærup. Med 4 Billeder - V - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAMSUN.
403
Den samme hektiske Glöd farver det
skjönne Stemningsbillede »Abdullahs Haab».
Strofer, fulde af sværmerisk Længsel, af
smeltende österländsk Romantik . . . som en
Sang af Thomas Moore:
Der venter en Verden bag Verden her,
hvor Fabelhaverne suser.
Der venter en Bolig med Rum til hver,
som Menneskens Sjæle huser.
Der synger Musik i Kilderne der,
og Paradisfugle bruser.
De Hurier staar i Olivenlund,
som Liljer i Morgenröde.
Med Öine som Stjærner og Smil om Mund
de gaar sin Elsker imöde.
O, ringte nu Klokken i næste Stund
for mig som den förste döde.
Men Samlingens pièce de résistance er
det pragtfulde Hyldningspoem til Björnson.
Dette Digt, hvori det kraftigste og rigeste
Talent blandt de yngre feirer den gamle
Mester og Hövding, hörer overhovedet til
de skjönneste i vor nyere Lyrik. Ganske
beundringsværdigt er det i sin Komposition.
Fra det värme, festlige Anslag . . . gjennem
de knappe, fyndige Indledningsvers stiger
det i episk syngende, bredt henrullende
Rytmer, til det klinger ud i Slutnings-
versenes uendelig vemodige Stemning, for-
tonende sig som et Mindets Ekko fra en
fjern Fremtids Kyster. Dette Digt har den
patriotiske Hymnes mægtige Patos — der-
ved gjör det Fyldest for den Fædrelands-
sang, som ikke fmdes i »Det vilde Kor».
Og samtidig eier det alt det uudsigelig in-
time og inderlige, som alene den Poesi, i
hvilken Menneskesjælen aabenbarer sine
dybeste Oplevelser.
Der er Forjættelser i et sligt Digt. Det
vidner om rige Muligheder, som Hamsun
endnu ikke har faat förlöst i sin Produk-
tion*
Dec.
1904.
* Til Julen iaar har Hamsun udsendt den
lystige Nordlandsfortælling »Sværmere». Hoved-
personen i denne er en ny Variant af Digterens
Yndlingstype: den genialt forvovne og excentriske
Allerhelvedeskarl — og denne Gång er han set
bare fra den fornöielige Side.
FRÄN STOCKHOLMS TEATRAR.
Af CARL G. LAURIN.
Med 4 bilder.
ITOCKHOLMS teatrar ha under
den tid, som här är fråga om,
från nyårsnatten till löfspricknin-
gen, erbjudit en ganska brokig
tafla. Om man får döma efter uppnådt
antal föreställningar har endast en pjes
lyckats träffa det moderna Stockholms in-
nersta strängar. »Einem muss du gehor-
chen und auf länge», säger Nietzsche, och
under hela denna tid har på Södra tea-
tern i »Stockholmsluft» för hvarje afton inför
andäktigt lyssnande uppstämts den nu nä-
stan rituella sången: »Hafven I sett Karls-
son?»
Dramatiska teaterns mest omtyckta ny-
het har utan tvifvel varit Hostrups Äfven-
tyr på fotvandringen. Man ser på detta
älskvärda stycke som på en gammal lito-
grafi från 1800-talets midt, en litografi,
där den starka tidsdoften tar bort det obe-
hagliga i det understruket sockersöta, som
eljest skulle stört oss hos dessa svarfvade
skönheter med dufvoögon. Pjesen är i år
femtiofem år gammal och tyckes, nu upp-
stånden från sin gammalmodighet, blifvit
historisk. För min del såg jag den med
det mest oblandade nöje. Det var en sorts
hvilsam oskuld som låg öfver det hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
