Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR.
405
GUSTAF FREDRIKSON.
nalet. Spelet föreföll emellertid ej blott
efter västerlänska utan t. o. m. efter stock-
holmska begrepp ganska måttligt, ehuru
fru Bosse var till utseendet mycket lämplig
som orientalisk skönhet.
Själfva historien med den borttappade
ringen hör till dessa urgamla s. k. drama-
tiska uppslag, vid hvilkas åseende Olai
Petri kärnfriska ord rinna en i sinnet:
»Djäfvulen är också gammal, men han är
intet dess bättre». Hela olyckan i pjesen
uppkommer dessutom genom att den kära
och olyckliga Sakuntala glömt att halsa
på den gamle mossbelupne fakiren Dur-
vasa, hvilkens helighet förefaller ovanligt
problematisk, då han utan vidare förbannar
den unga flickan, som var söt som mango-
frukten och oskyldig som gasellen. En
sådan petighet förekommer i vårt land högst
bland Karlbergssergeanter, för hvilka häls-
ningsfrågor bruka antaga gigantiska pro-
portioner.
I säsongens yttersta timma upptogs ett
danskt lustspel af Otto Benzon. Det bar
det djärfva namnet Måttligt skämt. Den
säkerhet på sig själf, som namnvalet inne-
bär, motsvarades af ett ganska underhållande
innehåll. — En liten anmärkning dock.
Jag känner ej det danska originalet, men
kan det vara möjligt att alla svordomar
stå med fetstil? Så uttalas de emellertid
af skådespelarna här. Mitt exemplar af
Onkel Torns stuga förpassades af en tro-
ende jungfru in i eldbrasan, därför att hon
i boken funnit ett par af mrs Harriet
Beecher Stowe själf grundligt ogillade f—n.
Jungfrun gick kanske för långt, men böra
å andra sidan ej stockholmarna snart vara
nog fullvuxna för att ej behöfva skratta
åt hvarje svordom? — Handlingen i »Mått-
ligt» skämt rör sig i konstnärskretsar, något
som brukar vara ganska litet förtroendegif-
vande, då det gäller romaner eller pjeser.
En falsk ton skorrar nästan alltid i fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
