Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
J. J. TIKKANEN.
är nästan obegränsad, så är den senares
så mycket strängare kringskuren.
Utan att låta uppehålla oss af den
teoretiska gränsregleringen mellan konst-
arterna vilja vi endast antyda, att den
allvarliga bildkonsten, i brist på. det ta-
lade ordet och en fortlöpande följd i
handling och rörelse, är hänvisad till
allmänt och omedelbart begripliga uttryck,
främst de egentliga känsloyttringarna, och
äfven bland dem helst undviker de snabbt
öfvergående, de komplicerade, de kari-
kerande. Han kan nöja sig med en enkel
åtbörd, där anletsdragen i verkligheten
visa ett rikt och växlande spel. Konsten
sträfvar också på detta område, mer än
man kanske tror, till typbildning, af
många orsaker till och med i högre
grad än i andra fall. Ty till fordran på
begriplighet kommer att konstnären i
mycket inskränkt grad är i tillfälle att
studera uttrycket i lifvet, emedan de
starkare själsrörelserna, i och för sig
sällsynta, vanligen äro alltför oväntade
och föränderliga, ofta äfven allt för
snabbt öfvergående samt i regeln för
obehöriga snarare döljas än visas. Endast
barnen äro också i detta afseende fullt
naiva. Uttryckets sanning störes genom
en närgången iakttagelse, och iakttaga-
ren distraheras själf genom uttryckets
orsak, af medkänsla och af intresse för
förloppet. Konstnären är därför långt
mera hänvisad till sin inbillningskraft och
det på teatern eller i konsten förut sedda
än det för uttrycksforskarens behof af
tillförlitligt material vore önskligt.
Under de flesta epoker har konsten
varit mycket återhållsammare i. utbildan-
de af den egentliga mimiken än af åt-
börderna. Detta gäller icke blott antiken
utan äfven och framför allt medeltiden, som
ända till tolfhundratalet icke kände an-
dra mimiska uttryck än grymhetens och
förtviflans. Det var först den senare
medeltiden som begynte och fjorton-
hundratalet som i stigande grad fortsatte
att intressera sig för ansiktets speciella
uttrycksfullhet, och äfven de följande
epokerna och deras särskilda mästare
visa i detta afseende en betydande olik-
het. I allmänhet kan sägas, att ett star-
kare betonande af det andliga innehål-
let medfört en stegring af ansiktsuttycket.
Är nu detta ägnadt att rättfärdiga
Darwins ringaktning för konstens fysio-
nomiska vederhäftighet, så är därmed
långt ifrån sagdt, att hon icke skulle gifva
äfven ur vetenskapens synpunkt förträff-
liga illustrationer till uttrycksrörelsernas
allmänna typer. Ty det är icke tänkbart,
att konstuttrycket skulle godkännas af
den estetiska känslan, om iakttagelsen
vore oriktig, låt vara att konstnärliga
hänsyn i många fall förenklat, mildrat
och till och med förändrat dess natur-
enlighet. Darwin själf försmår ej att
taga sin tillflykt till intryckets vittnes-
börd vid bedömande af uttryckets rik-
tighet. Men i framställningen af själsrö-
relserna står konsten i fullkomligt samma
förhållande till verkligheten som i alla
öfriga hänseenden, och ingen vetenskaps-
man skulle det väl falla in att studera
andra naturföreteelser ur konstens af-
bildningar.
»I saw his heart in his face», säger
Shakespeare. För konsten är kroppsut-
trycket intet annat än själen. Genom
det konstnärliga uttrycksspråket hafva
människans känslor tagit form, icke så-
som på scenen för ett flyktigt ögonblick
utan fixerade för tiderna. Tänka vi oss
det bort, så förlora vi konstens mest
gripande verkan på det stora flertalet
människor. Däri afspeglar sig innehållet
med talande omedelbarhet. Och i dess
rikliga eller sparsamma användning, i
konstens urval ur verklighetens stora
förråd, i afvikelserna från det strängt
naturenliga och i de traditionellt genom
seklerna fortlefvande uttrycksmotiven ytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
