Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 21 bilder. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTI GRAFLÄGGNING. KOPPARSTICK AF ANDREA MANTEGNA.
UTTRYCKEN FÖR SMÄRTA OCH SORG I KONSTEN.
Af J. J. TIKKANEN.
Med 21 bilder.
»Heu, heu nos iniseros, quod totus homuncio nil est!»
III.
[rekerna skapade gudarna ef-
ter sitt eget beläte, såsom
kroppsligt och andligt öf-
verlägset välbildade män-
niskor, med hvilka de kän-
de sig i släkt. Enligt den kristligt bib-
liska uppfattningen var det däremot
Gud som skapade människan efter sitt
beläte. Men resultatet var detsamma —
människans gudalikhet. Härpå hade lik-
väl synden gjort ett brådstörtadt slut.
Människan hade fallit, och enheten mellan
själ och kropp var bruten. Var också
anden än så villig, så hade »köttet»
Ord och Bild, i^-.e årg.
blifvit svagt, emedan djäfvulen tagit sin
boning däri. Fullkomligheten hade blifvit
öfverjordisk, ernåelig först i en annan
värld, på andra sidan lifvets gräns. An-
tikens glada själfförtroende hade ersatts
af själfförnekelsen. Jordelifvet var blifvet
fåfänglighet — vedermöda och arbete,
då det varit som bäst. Konsten måste
följa med den religiösa uppfattningen
och räkna med människans skröplighet.
Fulheten fick sålunda konstnärligt intresse
— men ingalunda genast.
Visserligen är skönheten något alltför
allmänmänskligt för att af den kristna
konsten kunna förnekas, men hon fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
