Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 21 bilder. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
J. J. TIKKANEN.
går icke mera, likasom i antiken, såsom
det själffallna resultatet af en inre nöd-
vändighet, såsom det naturliga männi-
skoidealet, utan kommer, likasom helbräg-
dagörelsen, såsom en på människofiguren
utifrån tillämpad norm, likasom i våra
dagar skräddarelegansen och soldatdis-
ciplinen. Skönheten såsom formalism
är ett af den kristna konstens mest
utmärkande drag i motsats till antiken.
Denna formalism framträder redan med
stor tydlighet i de karolingiska minia-
tyrerna vid den medeltida konstens för-
sta bildning efter den antika kulturens un-
dergång, och den når sin höjdpunkt i
medeltidens glasmålningar. De bysan-
tinska och de gotiska figurerna äro hvar
på sitt sätt lika abstrakt formalistiska,
de förra genom sin stålfjäder likt spän-
stiga styfhet, de senare genom sina vekt
böjda kurvor.
Blef skönheten sålunda under medel-
tiden dekorativ, ett formalistiskt schema,
så blef idealet transcendentalt och dess
yttre företeelse representativ. Det heliga
framträder i ett strängt och dystert, oåt-
komligt och tillbedjan fordrande majestät,
på den strålande guldgrunden eterhögt
upphöjdt öfver all jordisk syndfullhet och
all mänsklig ofullkomlighet.
Medeltidens konst är vidare, såsom
vi redan i det föregående framhållit, en
idékonst, en bildskrift, hvilken, såsom
redan kyrkofäderna betona, hade till
sin förnämsta uppgift att för de enfal-
diga ersätta den bristande läskunnigheten.
Kyrkväggarnas och handskrifternas mål-
ningar skulle åskådligt säga detsamma
som predikantens eller textens ord. Kons-
ten blef sålunda illustrativ, betydelsen
hufvudsak, och den klargjordes till ytter-
mera visso genom inskrifter, där konst-
medlen icke räckte till.
Betoningen af innehållet gaf visser-
ligen uttrycket en större betydelse än
under antiken. Men konsten arbetade
sig endast långsamt, ojämnt, det vill säga
med många återfall, och ensidigt upp ur
det formlösa barbari, hvari hon råkat
genom folkvandringarna. Hon bibehöll
under nästan hela medeltiden, trots en
beundransvärd förfining i vissa afseen-
den, likväl i hufvudsak karaktären af en
primitiv konst. Hennes å ena sidan de-
korativa, å andra sidan öfverjordiska ten-
denser gjorde naturstudiet onödigt. Hen-
nes ställning såsom kyrkans osjälfständiga
tjänarinna och den däraf följande handt-
verksmässigheten gynnade uppkomsten
af traditionellt gällande mönsterbilder,
hvilka föresväfvade konstnärerna med
tvingande makt. Hvad man väntade af
dessa var icke framställningen af hvad
de tänkt, sett eller känt, utan endast
återgifvandet af det allmänna föreställ-
ningssättet. Medeltiden var auktoritetens
tid, dess konst produkten af en under
trycket af väldiga religiösa och konst-
närliga impulser skapande kollektivitet.
Det var epoken som gjorde konsten,
icke individen. Konstnären var blott,
såsom Burckhardt säger, den namnlöse
utföraren af det allmängiltiga. Medelti-
dens konst är således genomgående ty-
pisk. Hon utbildade allmänna kompo-
sitionsformler och för de viktigaste upp-
gifterna särskilda framställningstyper, ty-
per för olika åldrar, typer för själstill-
stånden och affekterna, allt afsedt för ett
lätt igenkännligt och omedelbart begrip-
ligt åskådliggörande af betydelsen. Till
och med de föregifna porträtten äro all-
deles typiska, det vill säga de söka blott
i sällsynta undantagsfall någon likhet,
de åskådliggöra endast värdigheten —
personens betydelse, icke personen själf,
och de flesta helgonfigurer skilja sig
endast genom ålder, kön, skägg eller
skägglöshet eller attribut eller betecknas
blott genom de bredvid skrifna namnen.
Individuella egenheter undvekos omsorgs-
fullt, likasom hvarje naturalistisk detal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
