Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Uttrycken för smärta och sorg i konsten. Af J. J. Tikkanen. Med 21 bilder. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
J. J. TIKKANEN.
vara betydligt vanligare i de protestan-
tiska än i de katolska länderna, där den
näst yngsta formen bibehållit sig vid
sidan däraf. Jorio uppgifver, att bönen
med knäppta händer på hans tid i Neapel
tydde på en orolig eller ångestfull sin-
nesstämning.
Likasom den milda sorgens gester ej
blott i antiken utan äfven i den medel-
tida konsten omärkligt utveckla sig ur
hvilans och eftertankens, så antager själs-
smärtan, ju mera den stegras till förtvif-
lan, samma uttryck som fruktan och
raseri. En sådan åtbörd, som man, vis-
serligen alltid och öfverallt endast sällan,
finner framställd under de mest olika
tider och på de mest olika håll — i
antiken, under medeltiden, i den moderna
konsten samt i arabiska och japanska
klagoscener — är båda händernas tryc-
kande mot tinningar, öron eller kinder.
Handen lagd på hjässan — ett urgam-
malt motiv, som möter oss redan i den
egyptiska och den äldsta grekiska konsten
(dipylonvaserna), och antikens kanske van-
ligaste sorgegest — kommer mest blott
i betydelsen af fruktan eller sträfvan att
skydda sig till användning i den kristna
konsten. Dess skönaste uttryck af hopp-
lös smärta, af kreaturens suckan, gifver
den ena af Michela7igelos två »slafvar»
i Louvre.
De exalterade åtbörder, hvilka redan
omnämndes såsom exempel på de gamla
folkens ostentativa sorgebruk: slåendet
af bröstet med knytnäfvarna, klädernas
upprifvande, slitandet i håret och kinder-
nas klösande, och hvilka emellertid un-
der antiken vida oftare omtalas än fram-
ställas, återkomma alla i medeltidens
konst såsom uttryck för rasande förtvif-
lan, till exempel mödrarnas i barnamordet
eller de fördömdas vid yttersta domen,
klädernas upprifvande dessutom och fram-
för allt där motivet angifves i bibeln,
till exempel då Jakob mottager under-
rättelsen om Josefs och David om Sauls
död samt öfversteprästen vid förhöret
med Kristus. Kindernas skrapande fick
under trettonhundratalet, rifvandet i håret
under fjortonhundratalet, båda till först
i Italien, betydelse för den utvecklade
konsten i högre mening. Det sistnämnda
motivet upptogs emellertid redan före
perserkrigen af den grekiska konsten
och användes ännu någon gång af Ru-
bens. Senare har jag icke anträffat det.
I konsten är det, så vidt jag känner,
på några medeltida undantag när, ute-
slutande en kvinnogest. Men i de an-
tika folkens likklagan ådagalade äfven
männen sin smärta genom att rifva sig i
håret och såväl forntidens som medelti-
dens heroiska diktning ansåg sådant
icke ovärdigt hjältar. Hvad åter slut-
ligen angår slåendet af bröstet, visserligen
icke mera med handen utan effektivare
med en sten, så blef motivet i framställ-
ningen af den helige botgöraren Hiero-
nymus det rätta uttrycket för själfspäk-
ningen. Det utbildades af sådana raffi-
nerade renässansmästare som Leonardo
da Vinci, Lorenzo Lotto och Tizian, och
det upptogs redan på fjortonhundratalet
af den nederländska konsten bland dess
tidigaste lån från den italienska.
Vi inskränka oss till att endast i
förbigående nämna några egendomliga
men sällan förekommande gester: ar-
marnas slående .med händerna korsvis
tvärs öfver bröstet, nackens omfattande
med ena handen och fingerspetsarnas
förande mot ansiktet, hvilka den medel-
tida konsten har gemensamt med antiken,
samt hakans fattande mellan pekfingret
och tummen — en ännu i våra dagars
konst använd åtbörd för sorgset begrun-
dande, som jag icke kunnat följa längre
tillbaka än till sjätte seklet efter Kristus.
Sålunda återstår endast en serie af tra-
ditionella åtbörder, från ett mekaniskt
höjande eller uppslående af ena handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
