Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
Johan Mortensen: Frän Aftonbladet till Röda
rummet. Strömningar i svensk litteratur 1830—
1879. Stockholm, Albert Bonniers förlag.
Docenten Mortensen har genom sina
kritiska studier — offentligjorda dels i Ord
och Bild, dels i Svenska Dagbladet — öfver
modern fransk och nordisk litteratur allt
mer gjort sig känd såsom en af våra allra
främsta kritiker; genom detta sitt första
större arbete uti svensk litteraturhistoria
har han ock tagit plats bland de främsta
i Norden på detta område. Man återfinner
här samma egenskaper, som gjort hans be-
römmelse i de förra: skarpsinniga analyser
af människor och verk, en rikedom på träf-
fande iakttagelser, en naturligt ledig, klar
och säker stil. Och man finner, mera fram-
trädande här än förut, historisk blick med
vida vyer och en förmåga af komposition,
hvari han icke öfverträffas af någon svensk
författare på sitt område.
»Tidens väsentliga innehåll, själfva sam-
manhanget i företeelserna, hufvudlinjerna
och utvecklingen» vill förf. ha fram, och
han har lyckats däruti. Lärjunge af frans-
männen lämnar han åsido en hel del saker
af mindre betydelse — med full rätt i de
flesta fall — och håller sig till den littera-
tur, som är en bärare af de nya idéerna,
främst och allmännast taget liberalismen
och realismen. Om förf. ej såsom forskare
framdragit några vidare nya fakta, har han
öfver det bekanta kastat nytt ljus, som nog
på en del håll skär i ögonen.
Boken begynner med historien om libera-
lismens uppkomst och inträngande i Sverige,
en afdelning som ger några ypperligt teck-
nade porträtt af Karl Johan, Lars J. Hierta
och Crusenstolpe. Kapitlet »Från roman-
tik till realism» torde vara det, som ådrager
sig de mest berättigade gensägelserna. På
de flesta punkter har man den förnimmel-
sen, att bakom de allmänna, delvis tradi-
tionella saker, som här sägas, ligger ett
eget vidsträckt studium af utländsk littera-
tur, men näppeligen torde detta vara fallet
beträffande den tyska romantiken. Jag hål-
ler före att den egentliga nyromantiken,
så betydande för skönlitteraturen och alla
historiska och filologiska vetenskaper, dock
på andra områden ingalunda kunde undan-
tränga nyhumanismen, hvilken t. ex. be-
härskade skolan, och jag tror docent M.
härutinnan vara ense med mig, men jag
vet ock, att den yngre tyska romantiken
visar åtskilliga författare, som gå sina egna
vägar förbi både Schiller och Goethe och
Schleglarna. Det var ingalunda blott ett
»abstrakt skönhetsideal» som t. ex. Hein-
rich von Kleist följde — och för öfrigt
tror jag den germanska idealismen vara
förtjänt af ett bättre eftermäle än denna
etikett, som docent M. gång på gång sme-
tar öfver den.
»Den föregående tidens och den mot-
satta rörelsens män endast skymtas, äfven
om de spela in i handlingen: Geijer och
H. Järta verka här endast som silhuetter, de
äro icke tecknade, blott insatta på sin plats.»
Med dessa ord i företalet har förf. sökt
skydda sin ståndpunkt, men jag kan ej
finna att han ens fyllt de sålunda inskränkta
anspråken gentemot vare sig de båda nämn-
da eller andra.
Förklaringen till det ena som det andra
af det här anmärkta ligger däruti, att förf.
är en svuren anhängare af naturalismen;
ur denna synvinkel betraktar han hela ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
