- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
549

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gustaf Ljunggren. Af E. Wrangel. Med 4 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF LJUNGGREN.

549

Kom så bland den yngre generationen
Atterboms motståndare B. E. Malmström.
Under sin lifstid hann han icke att utgifva
mycket; men efter hans död utkommo
hans föreläsningar öfver Svenska vitterhe-
tens historia i fem band (1866—1868), af
hvilka de två sista behandlade striden mel-
lan gamla och nya skolan. Malmström
var till hela sin läggning mera historiskt-
kritisk än Atterbom, och hvad han afsett
var väl en sammanhängande undersökning
och värdesättning af vår vitterhet, särdeles
från och med den gustavianska tiden. Men
detta utförde han icke; och de än frag-
mentariska, än bredt berättande föreläs-
ningarna borde aldrig hafva utgifvits, åt-
minstone icke utan grundlig gallring och
sakkunnig granskning. Det första bandet,
som skildrar Sveriges äldre vittra litteratur,
är till stor del grundadt på Hammarskölds
och andras uppgifter. Malmströms om-
döme om de senare företeelserna, som lågo
honom närmare, hafva stundom värde men
äro ej sällan i sin skärpa orättvisa. Den
misskredit, hvari »fosforismen» länge stått
och delvis ännu står hos vår läsande all-
mänhet, har i hög grad befordrats af
Malmström. Den litteraturhistoriska veten-
skapen i modern mening kom han icke
att inleda.

Detta blef däremot förbehållet en an-
nan, något yngre samtida, professorn i Lund
Gustaf Ljunggren. I flera fall bildade
denne en skarp motsats till sin uppsali-
ensiske kollega, om hvilken man icke kunde
säga att han omsorgsfullt begagnade de
naturgåfvor han fått, uncker det att Ljung-
gren i eminent grad förvaltade och frukt-
bargjorde sitt pund — och detta var icke
ringa. Men annars hade äfven Ljunggren
uppvuxit under en tid af reaktion mot den
svenska nyromantiken, en reaktion som
Malmström just varit med om att fram-
bringa, och i uppfattningen af de litterära
företeelserna stå de hvarandra ofta rätt
nära.

Det första rent litterärhistoriska arbete,
som Ljunggren utgaf, hade till föremål ett
då rätt förbisedt område: dramatiken. I
»Svenska dramat intill slutet af sjuttonde år-
hundradet» (Lund och Köpenhamn 1864)
framlade han resultaten af en flitig forsk-
ning och en grundlig undersökning; och
han tog där särskild hänsyn till den stora
europeiska utvecklingen och vår dramatiks

ställning till denna. Här för första gången
blef på det litterära området hos oss en
verkligt vetenskaplig metod realiserad. I
inledningen yttrar författaren, att historikern
också måste sysselsätta sig med sådana
litteraturalster, som kunna synas estetiskt
obetydliga, då de nämligen bidraga att
rikta och vidga totaluppfattningen af vitter-
hetens ställning under en viss tid. Och
han betonar, att litteraturhistorien icke ute-
slutande har till sin uppgift att påpeka de
stora snilleverkens värde »och uppvisa huru
i dem skönhetsidén kommer till lefvande
åskådlighet», utan fasthellre att söka »his-
toriskt begripa dem, fatta dem på deras
bestämda plats i den allmänna utveck-
lingens förlopp» och utreda huru de »en-
dast i detta bestämda sammanhang, endast
som länkar i kedjan, finna sin förklaring
och sin rätta uppskattning. Ty samman-
hanget uti och utvecklingen af det hela är,
mer än det enskilda litteraturalstret, denna
vetenskaps föremål».

År 1873 började Ljunggren utgifva sitt
stora, betydelsefulla arbete »Svenska vitter-
hetens häfder efter Gustaf Hirs. död», ett
arbete som rätt snart visade sig fullkom-
ligt distansera Malmströms nyssnämnda,
några år förut utkomna föreläsningar,
hvilka sysselsätta sig med ungefärligen
samma litterära perioder. I fem band,
det sista utgifvet 1895, nann Ljunggren
fram till 1820-talets början, tiden för
stridens afstannande mellan de båda
s. k. skolorna — egentligen hade han
tänkt att fullfölja arbetet till 1800-talets
midt. Det första bandet hade ursprung-
ligen blott skolat blifva ett inledningskapi-
tel, som sedan svällt ut till en utförlig,
fängslande skildring af de förnämsta litte-
rära strömningarna under Gustaf ITLs pe-
riod, hvilka strömningar bilda utgångspunk-
ten för den följande utvecklingen. Fram-
ställningen är jämn, stilen vanligen enkel,
stundom liflig och spirituell, analysen både in-
gående och fin. Man märker ju snart, att
författaren står på Kellgrens och äfven på
Leopolds sida och att uppfattningen af
Thorilds gärning kunnat vara mera förstå-
ende; och dock torde skildringen af dennes
framträdande — om ej af hans betydelse
— i det hela vara träffande och sann. I
de följande banden ger ljunggren en kro-
nologisk framställning af den svenska vit-
terheten, indelad i perioder om fem till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0599.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free