Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sven Adolf Hedin. Af Tom Forssner. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. A. Blomberg.
SVEN ADOLF HEDIN.
Af TOM FORSSNER.
Med 2 bilder.
|ORT före Hedins död utkom sista
häftet af hans »Tal och skrifter».
De fylla ett digert band på öfver
sexhundra stora oktavsidor, och
ändå är icke på långt när hela hans pro-
duktion medtagen. Af detta enda faktum
kan man ana, i hvilken grad Hedin skilde sig
från de flesta svenska politici, små som stora.
Huru många andra skulle ens kunna tänka
på att i tryck föreviga bilden af sin poli-
tiska personlighet? Hedin kunde det, icke
blott därför, att han var större än de flesta
andra utan framför allt därför, att han var
af en annan sort. Bland alla de mer eller
mindre skickliga räknekarlarna var han de
fasta principernas man. Bland alla dilettan-
terna var han yrkespolitikern, den genom-
bildade och säkert skolade talaren och
skriftställaren. Kort sagt, han var en typ.
Huru var då denna typ? Först och främst
radikal, hänsynslöst radikal. Han tänkte,
älskade och hatade utan tvekan och utan
fruktan. Han kände ingen för skoning och
hade fransmännens behof att pressa alla
frågor till principiell klarhet och tvinga
människorna att taga ställning för eller emot
själfva grundidén. I öfrigt däremot hade
han — trots sina allbekanta franska sym-
patier — ingalunda någon fransk läggning.
Så var han utpräglad moralist och instämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
