Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Orsakerna till unionens upplösning. Af Pontus Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
PONTUS FAHLBECK.
icke varnande röster.* Men man lyssna-
de ej på dem, eller man menade, att om
blott en revision af riksakten kommit till
stånd, på sätt som Sverige upprepade
gånger föreslog: med gemensam utrikes-
minister, proportionellt lika skyldigheter
i afseende på det gemensamma försvaret
och om möjligt unionsparlament i form
af delegationer, så skulle allt ha blifvit
bra och unionen fullkomlig. Icke ett
ögonblick misstänkte man, att denna form
af statsförbindelse äfven med nämnda
förbättringar är i sig själf utan lifskraft
och i längden ohållbar.
Likväl är det så. Den art af samman-
satta statsväsen, till hvilken den svensk-
norska unionen hörde och som skema-
tiseras under namnet statsförbund och
närmare bestämdt re al union, har i alla
tider varit en labil statsform, samman-
hållen mera af yttre än inre krafter. Men
i nutiden är den fullständigt omöjlig.
Mellan monarkiska stater, och så länge
fursten var den sammanhållande kraften
i staten och det enda omedelbara stats-
organet, kunde en statsbildning af detta
slag bättre bestå, såsom fallet var med
det gamla tyska riket. Under republi-
kanskt statsskick blir åter statsförbundet
ej långlifvadt (Förenta Staterna 1776—
1787; Schweiz 1815 —1848). Och det-
samma är fallet i monarkier, sedan folk-
representationen blifvit det lika berätti-
gade eller förnämsta statsorganet.
I den moderna staten, den samman-
satta så väl som den enkla, är folkrepre-
sentationen den egentlige bäraren af stats-
väsendet eller håller på att bli det. Jor-
danes’ ord: nationes regibus viv er e, folken
bestå tack vare sina konungar, är i nu-
tiden ombytt till nationes parliamentis
vivere, staten uppbäres af folkrepresen-
* Så skref Hans Hjärta 1827, att det vore
för Sverige bättre att ingen union ha med Norge
än en sådan som den förevarande.
tationen. Framför allt gäller detta om
den sammansatta staten, hvars enskilda
delar ofta utgöra mer eller mindre ut-
präglade folkindividualiteter. Ett sam-
mansatt statsväsen, som saknar folkrepre-
sentation, kan därför ej bestå. Men detta
är det karaktäristiska för statsförbundet
i dess olika former, att det saknar en
verklig folkrepresentation. Delegationer
utsedda af delstaternas parlament, såsom
de österrikisk-ungerska, äro icke en sådan
representation och ha därför icke heller
makt att sammanhålla det hela. Det
gemensamma parlamentet måste utgå från
befolkningarna direkt och vidare vara om
också ej till kompetensen så likväl med
hänsyn till maktmedel vida öfverlägset
delstaternas representationer, för att af
de olika befolkningarna skall blifva ett
folk och den sammansatta staten bestå.
Den svensk-norska unionen har sak-
nat ett unionsparlament, medan däremot
de däri ingående delarna ägt hvar för
sig synnerligen lifskraftiga och mäktiga
folkrepresentationer. Detta var det med-
födda organiska felet uti denna statsför-
bindelse, som förr eller senare skulle be-
reda dess undergång. Ty med detta fel
följde, att de båda folken icke kunde
»sammansmälta till ett folk», såsom det
så vackert förespåddes uti konstitutions-
utskottets memorial vid 181 5 års riksdag,
och att sålunda den första förutsättningen
för ett statsväsen — tillvaron af ett folk —
städse kom att saknas. Härvid hade det
alldeles icke hjälpt, såsom det stundom
sagts, om i föreningen ännu ett rike,
Danmark, ingått. Ett förbund af tre
i st. f. två folk hade ej gjort föreningen
bättre, om den varit på samma sätt byggd.
Ty den sammansatta staten hvilade här
uteslutande på en pappersförbindelse och
ett kontrakt mellan skilda folk. Men en
sådan förbindelse respekteras af den ge-
neration, som slutit den, eller så länge
de yttre förhållandena nödvändigt bjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
