Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om modern spansk dramatik. Af Adolf Hillman. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MODERN SPANSK DRAMATIK.
60 I
deliranter och grymt offras åt det blinda
ödet.»
Menéndez Pelayo är visserligen en ge-
nuint spansk-katolsk tänkare, men intet •
mera betydande af filosofisk och litterär
kritik än hans 40 volymer har i Spanien
framkommit under det sista halfseklet.
Echegarays storhet har ej mindre redu-
cerats från radikalt håll. Så skref apropos
Echegaray, för att ta ett exempel bland
många, 1893 Emilio Bobadilla (pseud. Fray
Candil), den orädde och kunskapsrike kriti-
kern : »Tills dato finnes ingen författare,
som rensat bort den gamla surdegen i det
spanska dramat och ingjutit nytt blod i dess
falska dramarturgis sjuka organism. Det
är för öfrigt kanske en omöjlighet hos vårt
folk med dess indolens och prunk, som
sträcker sig öfver alla områden, i politik,
konst, seder och bruk.»
Något närmare ingående på Echegarays
författarskap medgifver icke utrymmet för
denna tidskriftsartikel och dessutom torde
detta här vara mindre behöfligt, då Eche-
garay hos oss är mera känd än någon
annan här omnämnd spansk dramatiker.
Några de bästa af hans sceniska alster ha
här gifvits. EL gran Galeoto är för oss
tillgänglig i K. A. Hagbergs mästerliga
öfversättning med originalets nationella vers-
mått, och för inblick i Echegarays förfat-
tarskap f. ö. kan hänvisas till H. v. Fei-
litzens uppsatser i Ny Svensk Tidskrift 1882
och den korta men synnerligt orienterande
litterära skissen i Stockholms Dagblad 1902
af S. S—n.
Jag har här -ofvan bestridt Echegaray
äran att ensam ha skapat den nya spanska
dramatiken och ensam behärskat den spanska
teatern allt ifrån 1874 till den dag i dag,
som blifvit till en trosartikel i utomspanska
litterära organ. Men om än Echegaray
icke haft annan förtjänst än den att åter
ha väckt till lif en nationell dramatisk
konst, skulle detta vara tillfyllest för
att rättfärdiga det rykte han förvärfvat sig.
Han har emellertid äfven andra förtjänster.
Hans produktivitet är, äfven efter spansk
måttstock, häpnadsväckande, hans dialog
är kanske icke sällan lånad, men där fin-
nes en rikedom af växlande tankar, och
hans språk är fullt af välljud. Det vimlar
kanske mycket af sentenser hos honom och
stilen är väl icke alltid korrekt, men hvar-
ken Calderon eller Löpe de Vega är heller
BENITO PEREZ GALDOS.
fri i detta hänseende. Man förlåter också
gärna Echegaray de brister, som kunna
vidlåda hans diktning för de många skön-
heter, som fylla den, för de karaktärer han
så mästerligt tecknat och för de känslor
han förstår att väcka.
Det tredje stora namnet under perioden
är Eügenio Sellés, född 1844, som sam-
tidigt med Gaspar och Echegaray behärs-
kade den spanska scenen. Någon jämfö-
relse med Echegarays produktivitet kan
Sellés naturligen ej på långt när förete.
Den som skrifver detta känner ej mera än
ett dussin dramer, de flesta i tre akter och
på vers, och Sellés’ opustal öfverskrider ej
tjugu. Den lätthet att »slå igenom», som
Echegaray haft, kom ej heller på Sellés’
lott. I hans första dramatiska alster var
det den inspirerade lyrikern och elegante
verskonstnären som väckte förhoppningar.
Dessa förhoppningar kröntes också i tre-akts-
dramat på vers El nudo gordiano (1878), som
visade en dramatiker af rang och hvars upp-
förande blef ett evenemang. Kritiken, som
hittills varit något reserverad, gaf åt dramat
betyget: en af de bästa produkter af modern
spansk dramatisk konst. Sellés’ nästa pjes af
betydenhet är Las vengadoras, likaledes tre-
akts-drama på vers, som gjorde fiasko 1884,
på grund af både publikens hållning och
kritikens hårdhändthet. En hög-konser-
vativ kritiker stämplar stycket som »un
mosaico de obscenidades repulsivas». Dra-
mat, som är en pendant till Dumas »Demi-
Monde» från 1854, omskrefs senare på
prosa af Sellés, som försedde det med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
