Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nietzsche och romantiken. Af C. D. Marcus - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIETZSCHE OCH ROMANTIKEN.
607
och den stora europeiska kolonisationen af
främmande riken, svarar historikern. Men
hvad var Napoleon annat än viljans störste
drömmare, än en Nietzsche på tronen, och
hvad var romantiken annat än en lidelsens
störste drömmare, som koloniserade sin fan-
tasi med Indiens sagor, med Orientens pär-
lor, med Amerikas urskogar? Och hvem
var väldigare under sista hälften af århun-
dradet än Nietzsche? Man komme icke
med någon stor krigare eller ännu större
politiker, ty mer än slagfältet och det di-
plomatiska aktstycket äger det rent inre, per-
sonliga själslifvet verklighet. Nu stå vi
inför något så oändligt sammansatt och ge-
nomgripande som romantiken, och härtill
är länkadt något så svårtydt som Nietzsche,
och i bådas strömningar stå vi själfva ännu
med grubblande ögon : hvar går vägen hem ?
Låt oss ett ögonblick följa Joel på den
vandring i labyrinten, som han företagit
med snillet som fackla, tänd af både tan-
kens gnistor och inbillningens fladdrande
eld. Det säger sig själft, att här öfvervä-
gande blir tal om den litterära romantiken1.
Nietzsche och romantiken ? Säkerligen,
säger Joel, skulle Nietzsche med stor vrede
skådat på denna sammanställning, han som
hatade alla dylika och, och i förstone ser
det verkligen ut som vi här hade att göra
med två skarpt utpräglade motsatser.
Romantikern kan ej lefva ensam. »Hvarje
människa är ett litet samhälle», säger Nova-
lis. Romantikern lefver i kolonier, och att
skrifva romantikens historia är tillika att
skrifva en bok om vänskapen. Och medel-
punkten är alltid kvinnan. I Tyskland ska-
pade romantiken en salong, där kvinnan
satt i högsätet, dyrkad som aldrig förut och
ej heller efteråt, och där i förtroliga infall
och anekdoter romantiken måhända skapat
sitt bästa. Romantikern är den moderna
trubaduren, men mer än kvinnan sökte han
kärleken, och kärleken blir till poesi. »Hvarje
älskadt föremål är medelpunkten i ett pa-
radis», säger den ädle Novalis. Kärleken
är romantikens väsen.
Men hvem har ej en bild af Nietzsche
som den store ensamme högt uppe i alp-
1 Det följande referatet är i mycket en axplock-
ning ur Joels satser.
världen? Hvem känner ej hans beryktade
ord mot kvinnan? Kort sagdt, Nietzsches
väsen är hatet, trotset och kriget. Han
vill förmanliga kulturen: blifven hårde!
Och: »Hela världen är inifrån sedd vilja
till makten och intet mer.»
Och medan romantikern i månens veka
sken diktar ljufva poem och spelar på sin
harpa, stiger Nietzsche mot solen, och med
hammaren slår han sönder romantikens värld,
med titaniskt trots stormar han mot allt,
mot Gud — »Gud är död» — och kallar
sig med satanisk entusiasm ärkekättare, ur-
fienden, Antikrist, »Europas första fullkom-
liga nihilist».
Så stå de mot hvarandra: Ängeln med
palmkvisten och demonen med svärdet.
Och ändå var romantiken både Nietzsches
vagga och graf, fast hans lif var ett försök
till emancipation från densamma.
Hans uppfostran sker under inflytande
af alla traditionens och auktoritetens andar,
men den verkade ej hård eller pinsam på
hans sinne. Sin ungdom framlefver han i
Novalis’ hemtrakt, hans lärare blir Kober-
stein, romantikens förste grundlige historie-
skrifvare, hans bäste studievän Erwin Rohde,
som — redan då förälskad i de tyska
romantici — skulle bli upptäckaren af det
romantiska elementet i antiken. Och hans
ungdoms andliga fäder äro Schopenhauer
och Wagner. Schopenhauer uppvisar Joel
äfven i denna bok för första gången mera
detaljeradt vara en utlöpare af romantiken,
och Wagner är kanske den störste roman-
tikern — näst Nietzsche! — som någonsin
funnits, och därför blef han den landsman,
som den färdige Nietzsche allra häftigast be*
kämpade. Ty han stred städse mest lidelse-
fullt mot sina vänner, därför att de sveko
hans ideal af vänskapen, ett ideal som
var oupphinneligt och således romantiskt.
Och hans första skrift heter: Die Geburt
der Tragödie aus dem Geiste der Musik,
hvarmed menas den grekiska tragedien, och
här förena sig hans trenne ungdomsideal,
antiken, Schopenhauer och musiken. Ja,
den unge studenten funderar allvarligt på
om han skall egna sig helt åt tonkonsten.
Öfver hela hans första ungdom sväfvar ro-
mantikens svärmiska, förtrollande, sjun-
gande ande. Därför kan man aldrig läsa
Nietzsche utan fantasi, ty det är att döma
honom.
Men Nietzsche var född i den trakt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
