- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjortonde årgången. 1905 /
646

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Wickenbergs hjärtesorg. Af John Kruse. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

646

JOHN KRUSE.

ljufvaste plikt» sonen på detta sätt upp-
fyllde och att han med »den skönaste
känsla af tillfredsställelse» såg sig »i så-
dana lyckliga förhållanden att kunna bi-
draga till en lugn och sorgfri existens
för pappa och syskonen», fortsätter han:
»Denna tanke försonar mig med det för-
flutna, då hela min barndom förflutit
under brist och elende och där jag som
yngling kämpat med motgångar af alla
slag till dess änteligen Ödet vändt om
bladet och utstakat för mig en framtid
som bör gifva rik ersättning för forna
lidanden.» Han talar därefter om sin
»fasta föresats» och »innerliga önskan»
att, så snart omständigheterna medgåfve
det, resa på besök hem till Sverige och
återse sina närmaste samt tillägger slut-
ligen, att han »om några dagar» reser
på landet, hvarifrån han »ofördröjligen»
skall låta höra vidare af sig. Han hop-
pas nu kunna skrifva oftare och längre
till fadern. »Orsaken till mitt dröjsmål
i den vägen», säger han, »ligger i de
många tusende tankar, som sedan någon
tid dragit min uppmärksamhet åt andra
håll.» Han slutar med några skämtsam-
ma uppmaningar till fadern att i sällskap
med en vän, som hette Magnus, taga sig
en duktig toddy »med ágg så mycket
bättre» samt köpa stickelbär åt lilla
Sophi och en ny klädning åt Charlotte
och säger till sist: »Omfamna Charlotte
och Sophi på mina vägnar och säg att
de måste vara glada och trefliga, ty det
är ungdomens skönaste prydnad och att
för deras framtid sörjer Gud.»

Hvilken kontrast mot detta bref med
dess varma våg af lycka och glädje bil-
dar ej det som han endast några dagar
senare, nämligen den 3 juli* skref till
Adlersparre! Han är här påfallande me-

* Detta bref liksom W:s öfriga bref till
i\dlersparre äges nu af generalkonsul O. Heil-
born, Djursholm, som välvilligt ställt hela denna
korrespondens till mitt förfogande.

lankolisk, ehuru han på slutet söker
briljera med en viss galghumoristisk jar-
gon. Och åtskilliga dunkla uttryck syfta
helt visst på den bittra förlust som
nyss drabbat honom. Han ställer Ad-
lersparres muntra lefnadsglädje i motsats
till sin egen »medfödda böjelse för sjuk-
lighet och sensibilité i sinnelaget», kal-
lar vännen »den lycklige afundsvärde,
som så kan fatta lifvets glada sida, så
njuta det reela och lämna illusionernas
och drömmarnas värld åt dessa olyckli-
ga vanvittingar, som glömma hvad verk-
ligheten har att bjuda på för inbillade
njutningar och tomma fantasier om lyck-
salighet.» Han säger, att »de lyckliga
ögonblicken numera äro sällsyntas för
honom, att han längtar efter Adlersparre
mer än denne tror, »ty», heter det, »jag
har nu behof af en vän som förstår mig
och kan åter framlocka den barnsliga
glädjen ur min själ.» Därefter tillägger
han:

»Jag skall en a?inan gäng eller då
vi träffas afslöja orsaken till den ledsnad
som numera ofta tär min själ och som
förbittrar den glädje jag borde njuta
som följd af den framgång i konsten
jag haft på senare tider, ty, kära vän,
från den sidan ligger framtiden leende
framför mig och det närvarande är allt
hvad jag kan ha rätt att önska — Men
stort är önskningarnas rike och en till-
fredsställd föder en annan, en sensibel
själ har många behofver — men den
som önskar ständigt är aldrig nöjd —
ofta förundrar jag mig öfver min likgil-
tighet för lyckans smekningar, i sanning
jag fruktar hennes vrede.»

När man sammanställer detta yttran-
de med en uppgift i slutet af brefvet,
att han till september hyrt en annan
atelier, »där jag», säger han, »blir ensam
och stor nog att måla altartaflor», så
förstår man, att det är hjärtesorgen som
kommit: den älskade har dött, och Wic-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1905/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free