Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett par aforismer om historisk diktning. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT PAR AFORISMER OM HISTORISK DIKTNING.
Af OSCAR LEVERTIN.
^VILKEN lustig ögonblickets
själfförhäfvelse finns icke hos
dem, som ständigt predika
dagens sista evangelium och
tillbedja dess sista heliga I Finge man
tro dem, skulle hvart tidehvarf endast
bekymra sig om sitt eget, sina människor,
sina frågor, sina böcker och konstverk.
Det är det lefvande, säga de, allt det andra
är dödt och borta, och de personer, som
envisas att sysselsätta sig med män och
tankar ur det förflutna, nämna de med
en öfverlägsen axelryckning »historici»
och ’ mena därmed en yrkeskast midt
emellan dödgräfvare och likplundrare.
De tro, att också på det andliga
området gäller bokstafligen det naiva ordet
hos Homer att en lefvande dagslönare är
bättre än en död Achilles, och en dikt
om en lefvande åkare är för dem
värdefullare än om en död Cæsar. »Mig skall
du måla, dikta och drömma om», ropar
nutidsprofeten, »och icke om skuggor ur
forntiden, ty jag lefver.» Det gör flugan
också, som surrar kring mina öron, men
är den därför mer intressant och suggestiv
än den döda fjäriln med det sällsamma
Ord och Bild, ij:e ärg.
färgmönstret, hemförd från tropiken af en
bortgången resenär, som zoologen visar
mig i sin låda? Hvad lefver egentligen?
Om jag en gång om dagen tänker på
grosshandlaren i huset midt emot och
tio gånger om dagen på Dante,
hvilkendera af dem är för mig den lefvande?
Skulle en statistik öfver de mänskliga
föreställningarna kunna åstadkommas,
skulle det visa sig, att en bildad hjärna
arbetar med ett föreställningsmaterial,
i hvilket det förflutna har en ofantlig
öfvervikt öfver det närvarande.
Anekdoter och symboler, namn och begrepp,
idéer och gestalter, allt, med hjälp af
hvilket själen kontrollerar och jämför,
klassificerar och förstår intrycken från
yttervärlden, är det omätliga arfvet från
de döda, och mot dess rikedom blir det
egna lifvets vinning arm som obolen till
Charon. Fostret genomgår i ägget allt
lefvandes utvecklingslif, och individen är
stundens lefvande resumé af det
förgångna. Detta ögonblick just nu, då
regndropparna i syrenklasarna spegla
sommarkvällens ljuft domnande ljus, har
för tänkaren och diktaren precis samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
