Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett par aforismer om historisk diktning. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT PAR AFORISMER OM HISTORISK DIKTNING. 41
Men om en dylik oklar historisk
ata-vism mer och mindre blir en
fantasiförklaring för det speciella, om hvilket här
är frågan, gifva ett par enkla
litterära yrkesskäl verkligare upplysning.
Den tjänst, historien gör dikten och
diktaren genom att gifva stoffet dess
första förarbetning och dramatisering, är
redan med anslutning till Manzoni
påpekad. Men kanske verkar ej mindre
en annan omständighet — känslan af
att historien dock erbjuder de mest
utpräglade exemplar mänskligheten äger
af människornas olika sorter, att dess
händelser dock äro de bjärtaste och
tydligaste illustrationerna af allt deras
lidande- och lidelselif. Man måste tro
t. ex. att Nero är den mest praktfulla
typ af estetisk dilettantism någon
deka-denstid fostrat, liksom att Luther är den
väldigaste af alla förkämpar för subjektivt
gudsförbund, som ännu trampat den
germanska jorden. Samtidigt med Nero
kunde nog finnas Neroner med lika
mycken pervers estetisk elegans och lika
grotesk själfkult ihop med lika ringa
poetgäfvor, men omständigheterna läto
Cæsarens alla drag slå ut i
hänsynslösare blomning, och omvändt fanns det
näppeligen samtidigt med Luther någon
anonym, som starkare, rikare, djupare
erfor behofvet af personlig gudsförsoning,
ty då skulle det varit denne store
obekante och icke Luther som utfört
reformationsverket. Detta innebär alis icke
någon mystisk historiens filosofi, utan
tvärtom en enkel tillämpning på dess
utveckling af de naturvetenskapliga
satserna om urvalet och de bäst utrustade
individernas framträdande i
existenskampen. Historien förhåller sig till
privatlifvet som ett kursivt alfabet till ett
vanligt, och diktarna skola ofta frestas att
välja det kursiva. Ty de skola, när de
välja historiska ämnen, hafva en dubbel
känsla af att sysselsätta sig med något,
hvilket äger en säkrare väsentlighet än
det enstaka fall de låna ur lifvet och i
dikten söka gifva betydelse och typik.
Jag vet mer än väl, att detta är tvärt
emot många estetiska teorier, allt från
Aristoteles’, enligt hvilken ju diktens
verk som själfvaldt och kombineradt
vore mer »filosofiskt och allmängiltigt»
än den gifna verklighetens. Men detta
hvilar på en kult för begreppet och idén,
som vår konkreta tid för längesedan
öfverlefvat, och förhållandet är ju också,
att med de historiska gestalterna kunna
i typik endast jämföras en räcka af
symboliska figurer, sådana som Prometheus,
Ahasver och andra, och dessa äro ju
också produkter af en historisk
utarbetning och sedermera på samma vis som
de historiska gestalterna fritt
rekonstruerade och omskapade af diktare.
Men ännu mer verkande än denna
kanske ofta omedvetna dragning mot
den historiska konkretionen och
bevis-ligheten är nog behofvet af perspektiv.
Det, som ligger för nära, kan man icke
se och icke skildra, och det historiska
luftperspektivet med sin fria rymd gifver
eter under vingen och välbehag för
diktarens lunga med dess starka behof
af andligt syre. Afståndet låter
skepnader och händelser växa till det
ovanliga och grandiosa, och alla makter, som
rycka inbillningen ur det vanliga, äro
konstnärer. Döden är det själf, en stark,
fast bitter konstnär, som först gifver ett
lif kompositionens helhet, de stora
linjernas rytm, och förlänar betydelsefullhet
och innebörd åt det lilla. Dikt är
öfverflyttning från det hvardagliga, omklädsel
till det festliga, prtförändring och
luftväxling, dess njutning är njutningen att
skifta hamn och dock känna sig förblifva
densamma, och hvar erbjudes allt detta
som i historien? Nuet är en brygga
mellan en känd och en okänd kontinent.
Mot den okända vill vägen icke gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
