Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Tegnérs biktmoder. Af E. Wrangel. Med 11 bilder - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
E. WRANGEL.
WERNER GOTTLOB VON SCHWERIN.
MEDALJONG af j. t. sergel. Tillhör friherre
Werner G. von Schwerin a Skarhult.
har jag alltid oändligt mycket att tacka
för men också något att gråta öfver.
Jag är som ett bortskämdt barn.
Friherrinnan måste sörja för min bättre
uppfostran.» Han längtar ofta dit,
brefven ersätta blott ofullkomligt samtalen.
»Månget svar ville jag läsa i något oändligt
skönare än bref.» När han skrifver för
ömt och säger för mycket artigheter,
får han milda förebråelser; hon hade
dock (i maj 1822) bedt honom komma
när han kunde. »Alla årstider äro
blomstermånader då man får se er.»
När han följande år — för att söka
Reslöfs pastorat, som hade goda
inkomster och där han komme på blott 1 I/2
mils afstånd från Sireköpinge, såsom
han yttrar — skulle begifva sig till
Stock-holm, skrifver hon ett farväl, som hotar
bli tärmildt, hvarför hon tvärt afbryter
det. Från Dalarne, där han vistades
efter Stockholmsbesöket sommaren 1823,
skref han, att hans enda nöje varit
brefven från hustrun och från friherrinnan
Martina. Efter hemkomsten fortsättas
besöken på Sireköpinge hos »hans enda
själsfrände i Skåne». Skvallret, som
gärna följde Tegnér, började snart syssla
med dessa besök. Man spridde ut, att
baron von Schwerin misstyckte Tegnérs
visiter, och å andra sidan att dennes
hustru blef sjuk hvar gång han var på
Sireköpinge. Det förra hade man
framburit för Tee ner, det senare för
friherrinnan von Schwerin. Med harm
tillbakavisas dessa rykten. Och hon tillägger
värdigt: »Så döma de sysslolösa och
fåkunniga öfver förhållanden de ej känna.
Jag föraktar djupt denna slags
tjänstfärdighet och kan ej en gång som kvinna
tillåta den att hafva det ringaste
inflytande på mina handlingar. Sladdret har
ännu aldrig stört mitt lugn.» Tegnér
vore alltjämt hjärtligt välkommen. När
i samma vefva frågan om hans
förflyttning till Växjö väckts och Martina von
Schwerin erbjudit sig verka för saken,
betonar hon, att detta innebure en
verklig sjalfrorsakelse. Och då utnämningen
kom, skref hon, att den, om den än
hade »spridt ljus öfver er framtid,
verkligen till en del förmörkat min». Det
heter i samma bref, som är skrifvet från
Stockholm i mars 1824: »Hans
högvör-dighet blifver för mig alltid Tegnér, det
vill säga, den ädle, frie, älskansvärde
mannen, från hvilken man kan rymma,
som man kan försumma men aldrig
glömma.» Hvad menade hon med dessa
ord? Hade hon rymt från honom?
Tegnérs galanteri var kändt, likaså
damernas svaghet för honom: »De börja
nu vallfärda till er», hade Martina von
Schwerin förnummit (1822).
Han yttrade på tal om ryktena och
skvallret som utspridts, när det gällde
att motarbeta hans val till Växjö
biskopsstol, att däri fanns blott en sanning,
»min välbekanta devotion för
fruntimren». De skämta ofta om »kära präster».
På tal om Granbergs ofvannämnda
sorgespel, där det förekommer »en kär ärke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
