Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Tegnérs biktmoder. Af E. Wrangel. Med 11 bilder - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEGNÉRS BIKTMODER. 67
biskop», yttrar hon, att icke en gång
denne förmår gifva ett varmare intresse
åt stycket, utan »nödgas man helt
prosaiskt tänka, att om dylik galenskap
stundom ursäktas hos en och annan
präst, bör den läggas bort, innan de
hinna till kyrkans högsta äreställen».
Och hon skämtar sedan om att »det är
ett efterhängset och besvärligt folk, de
där skalderna, och man har ej alltid
en biskopsmössa till hands för att jaga
bort dem med».
I själfva verket syntes Tegnér vis a
vis den sköna frun på Sireköpinge icke
vilja »lägga bort sin galenskap». Det
är då icke osannolikt, att Martina von
Schwerin, just för att markera en gräns
och låta ett lugnare tillstånd inträda,
företagit sin Stockholmsresa. I alla
händelser blef den rätt hastigt beslutad;
när de sist träffats, skref hon den 22
jan. 1824, hade den icke varit påtänkt.
Till ändamål hade resan att installera
sonen Jules, då ännu icke 14 år
gammal, på Karlberg. Tegnér tog genast
illa vid sig: »Den nu beslutna resan
är (förlåt min uppriktighet) ett
förräderi åtminstone mot vänskapen . . . Res
emellertid lycklig och glöm gärna en
öfvergifven, i fall det ökar friherrinnans
lugn.»
Klokt lät Martina von Schwerin
stormen gå öfver. Hon upptog åter bref
växlingen, och Tegnér svarade med ett
bref, som visserligen andas vemod —
äfven sorgen öfver hans vän prosten
Palms bortgång ingick däri — men .där
han uttalar sin förbindelse till
mottaga-rinnan också för hennes medverkan i
biskopsutnämningen, som nu skett. När
hon på försommaren återkom till Skåne
— »bokarnas land», den enda ort, där
hon icke kände sig som »flyttfågel» —
inbjöds Tegnér åter till Sireköpinge och
synes äfven lofvat komma. (Hennes
väl-komstbref afbildas i facsimile s. 69.) Detta
MARTINA VON SCHWERIN. MEDALJONG AF
j. t. sergel. Tillhör friherre Werner
G. von Schwerin å Skarhult.
blef dock icke af; och nu inträffar en
nära årslång paus i umgänget.
Sannolikt har denna lilla brytning berott på
något skvaller, som Tegnér haft
svagheten tro på: det synes som om ryktet
tillagt friherrinnan något yttrande, som
ställde Tegnér i en ledsam dager. I ett
kort bref antydde han detta. Lugnt och
värdigt svarar hon (i juli 1825): hon
kunde icke förstå hans bref och visste
icke med sig någon som helst orsak till
den förolämpade tonen däri. För den
nu färdigtryckta Fritiofs saga, som
Tegnér sändt, tackar hon. I dedikationen
stod emellertid ett »fordom», som
tycktes afklippa all vidare förbindelse.
Några månader senare, då Tegnér
väl insett det oriktiga i sin öfverilning,
närmade han sig åter, tagande till
anledning öfversändandet af en bok från
Amalia von Imhof-Helvig. Nu blef han
inbjuden till Sireköpinge; värdinnan
fröjdade sig öfver »en återvunnen rättighet»
som biktmoder. Isen var bruten, och
den återknutna vänskapen behöfde aldrig
mera genomgå en kris.
Tegnér hade under tiden haft erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
