Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wolfgang Amadeus Mozart. Af Helena Nyblom. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
HELENA NYBLOM.
ALOYSIA WEBER.
snarast en kult. Han dyrkade dem på
afstånd som en stjärna på himlen och
tänkte först och främst på hur han skulle
kunna tjäna och hjälpa dem.
Det är samma skillnad på hans fina och
uppoffrande kärlek och många andra
konstnärers själfviska glupskhet efter att tillegna
sig hvad de älska, som på en serenad
utförd af sköna stränginstrument och en
brutal vaktparad.
Familjen Weber var i mycket tryckta
omständigheter, och Mozart beslöt sig för
att uppge sin Parisresa för att följa
Weber och hans två unga döttrar till Italien,
i hopp om att där få tillfälle att skrifva
operor och få Aloysia engagerad som
sångerska.
Med tanke på sin älskade skref han
till fadern, som berättat honom om en
väns giftermål:
»Das ist wieder ein Geldheirath, sonst
weiter nichts. So möchte ich nicht
hei-rathen, ich will meine Frau gliicklich
machen und nicht mein Gliick durch Sie
machen.» Han uttalade därjämte, att han fått
afsmak för att resa med de mannheimska
kapellisterna till Paris, som meningen varit,
då han fann dem vara »Ohne Religion»,
och för resten ville han helst uppge allt
koncerterande och all undervisning och
helt och hållet ägna sig åt komposition.
Han skrifver: »Ich bin ein Componist
und bin zu einem Capellmeister nicht
gebo-ren, ich darf mein Talent, welches mir der
giitige Gott so reichlich gegeben hat — ich
darf es ohne Hochmuth so sagen, denn
ich fiihle es jetzt mehr als jemals, — nicht
so ver gråben.» — Men den starkaste
drif-fjädern till hans ändrade beslut var nog
tanken på att kunna hjälpa Webers. Han
skrifver: »Ich habe die bedruckte Familie
so lieb, dass ich nichts mehr wiinsche, als
wie ich sie gliicklich machen könnte,
und vielleicht känn ich es.»
Den gamle Mozart satt inne med mycket
större äregirighet än sonen, och det
beredde honom utan tvifvel ständiga kval och
missräkningar att erfara, huru denne son,
om hvars enastående snille han icke kunde
tvifla, själf gjorde så ytterst litet för att
hålla sig framme, och huru hans
anspråkslösa försök att göra sig bemärkt aldrig
kröntes med framgång. Det kom då också
en dunderbefallning från fadern: »Fort mit
dir nach .Paris». Och efter en kort och
smärtsam kamp böjde Mozart sig för faderns
vilja och afreste med modern till Paris.
I världsstaden rönte han emellertid icke
mera framgång än i sitt fädernesland.
Snarare blef han där ännu mera obemärkt
och fick åter taga sin tillflykt till
musikundervisning för att kunna lifnära sig.
Dessutom hade han den stora sorgen att i Paris
mista sin älskade moder.
Men äfven här drog han en andlig
vinst af lifvet.
I Paris försiggick på den tiden en
konstnärlig strid mellan två olika
musikaliska partier. Det ena partiet hyllade
Glucks idéer, hvaremot dess motståndare
ifrigt höllo på den gängse italienska operan
och hade som representant för denna kallat
italienaren Piccini till Paris.
Mozarts sympatier voro delade mellan
dessa båda riktningar, eller rättare han
uppfattade förtjänsterna hos dem båda.
Själf skulle han helst vilja förena den
italienska skönheten i sången med den
mera dramatiska och innehållsrika
handlingen som Glucks operor representera.
Dessutom observerade Mozart också
hos den inhemska franska operan den
särskilda franska fallenheten för diktionen:
fordran på att uttala texten väl.
Jämte dessa för honom så betydande
musikrön, mottog han också ett starkt
intryck af de stora förhållandena i
världsstaden. Det rika, kraftiga lifvet i Frankrikes
hufvudstad var för honom ett långt starkare
medel till utveckling än den inskränkta
tillvaron i det småaktiga, aristokratiska
Salzburg.
Men då det ingen utsikt fanns för hans
egna musikaliska sträfvanden, kallade fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
