Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fredrika Runeberg. Af Johan Mortensen. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA RUNEBERG.
119
maken och för egen del tagit
icke den minsta delen af
bekymren på sig. Detta vill
icke säga så litet, då Runebergs
inkomster länge voro små, så
att det måste både knogas och
räknas med besked i huset
för att allt skulle gå ihop.
Också är det hon själf som
tapetserar och upputsar den f. d.
målarverkstad, i hvilken det
unga paret förhoppningsfullt
först nedslog sina bopålar •
tilllägger man att hon under
många år sydde kläder åt fem
söner ända tills de blefvo
studenter, har man ungefär en
föreställning om den
arbetsbörda, som hvilade på
hennes skuldror. Och ända hade
hon tid öfrig både till
läsning och författareskap 1
Fredrika Runeberg var
född Tengström. Hon var af
en gammal familj, af hvilken
redan många medlemmar
spelat en betydande roli i finskt
kulturlif. Hon nämner i ett
bref, att hon aldrig kunde låta
bli att »med riktig högfärd
tänka på, att hon bland sina
släktingar räknade tre män,
hvilkas minne blifvit så hedradt
som Porthans, Chydenius’ och
Tengströms» (ärkebiskopen).
Också växte hon upp i en krets af familjer,
där de litterära intressena spelade en
afgörande roli. Hon erhöll en god uppfostran-
särskildt var hon mycket hemma i de moderna
språken, så att hon sedan var den som
egentligen förmedlade Runebergs bekantskap med
samtida utländsk litteratur. Tidigt eller
rättare sagdt brådmoget var hon själf
utvecklad •, vid fem års ålder kunde hon läsa utan
att någon lärt henne det. Redan i
tioårsåldern skref hon enligt egen uppgift en
versifierad saga i Leopolds manér, hvilken —
horribile dictu — redan utgör ett inlägg i
könens förhållande till hvarandra. Hela
ungdomstiden igenom skref hon i
hemlighet — det är ungefär vid denna tid som
öfverallt den romantiska skrifklådan börjar
gå som en epidemi bland damerna. Ännu
på gamla dagar hade hon ett dunkelt minne
»af en påbörjad roman, en dito teaterpjäs
FREDRIKA RUNEBERG I 87 5.
och diverse annat, som sedan brann upp i
Åbo». Hon fortsatte emellertid att skrifva —
och äfven att bränna —, men allt gick dock
icke i elden. Så småningom blefvo synliga i
tidningar och kalendrar en serie smärre
noveller, halft i sagoform, vanligen patetiska
och romantiska till innehållet, hvilka sedan
samlades under titeln Teckningar och
drömmar 1861. Därtill komma tvenne historiska
berättelser Fru Catharina Boije och hennes
döttrar 1858 samt Sigrid Liljeholm 1862.
Åtskilliga af dessa »teckningar och
drömmar» äro icke utan en viss melankolisk
skönhet, men hon har stundom ett besynnerligt
sätt att låta sina kvinnosaksidéer framkomma
genom samojedflickors och liknande
vildinnors mun, hvilket verkar något barockt.
Öfver hufvud taget torde icke hennes
litterära alster i våra dagar kunna påräkna
någon större uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
