Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - David-motivet hos Michelangelo. Af Osvald Sirén. Med 10 bilder - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAVID-MOTIVET HOS MICHELANGELO. 165
David är en spenslig, äfven nu helt
naken yngling. Han stöder sig på vänstra
benet, trampar med högra foten på
jättens hufvud, lutar öfverkroppen något
bakåt samt vrider den i kontrapost mot
hufvudet, hvilket står nästan i linje
med den högra skuldran och det böjda
benet.
Här möta vi alltså det traditionella
framställningssättet af den segerrike
ynglingen i en synnerligen klar och
karaktäristisk form. Huru nära Michelangelo
anslutit sig till traditionen framgår bäst
af en jämförelse mellan hans teckning
och den bronsafgjutning af Donatellos
skiss till David i Casa Martelli, hvilken
finnes i Kaiser Friedrich-museet i Berlin.
Rörelsemotivet, ställningen af ben och
armar samt hufvud och bål äro alldeles
öfverenstämmande i båda fallen, blott att
allting är friare, mera stegradt och
uttrycksfullt hos Michelangelo, som äfven
JFW^ÄM Betty Nansens gästspel
undan-W( ixl taSes ei’bjödo Stockholms teatrar
I yy ] bra litet af intresse under
höst-l^^^7; terminen.
Italienaren Buttis drama med det oklara
namnet Lågor i dunklet kunde ej i kraft
mäta sig med samme författares för något
år sedan gifna Lucifer. Emellertid såg
man stycket med nöje, gladde sig åt en
på det hela god lokalfärg och åt hr Emil
Hillbergs förträffliga prästtyp. Med
ovanlig opartiskhet har författaren behandlat de två
stridande, prästen och systern. Don Antonio
Giusteri, kyrkoherde i St. Lazzaros
församling, är en äldre man; han har i sin
ungdom dödat sin egen kärlek och ser nu
med ålderdomens oro och oförstående på
den sinnlighetens eld, som flammat och
kastat af den korta dräkten, åtminstone
i teckningen. Den möjligheten är väl
icke heller utesluten, att Michelangelo
erinrat sig Donatellos David-Martelli, då
han komponerade sin bronsstod.
Det är i hvarje fall anmärkningsvärdt,
att denne konstnär, som går rastlöst
framåt och hos hvilken hvarje nytt
arbete betecknar en god vägbit från det
närmast föregående, att han
återupptager ett traditionellt framställningssätt,
sedan han en gång skapat en alldeles
ny, personlig form för samma motiv.
Kände han sig icke tillfredsställd med
denna? Hade de yttre omständigheterna
utöfvat ett för starkt tryck, påtvingande
honom en egendomlig, främmande
framställningsform? Var det icke halft på
trots som han beslutit sig för att skapa
ur detta marmorblock en figur — en
David ■— sådan som ingen annan kunde
göra häraf?
härjat förstörande i hans syster Elisabets
lif. Denna hans syster hvarken kan eller
vill säga farväl åt lyckan utan kastar sig
in i en kärlek, som hon trodde att hennes
förflutna olyckliga nöjeslif förbjöd henne att
tänka på. Kärleksscenen mellan Elisabet,
fröken Torsell, och doktor Raimondi, herr
Gösta Hillberg, gafs med lidelsefull kraft
och hade öfver sig något af ödesdigert och
oemotståndligt. Vackert tolkade fröken
Torsell den besvikna kvinnans försök till
resignation, som, det kände man, hur äkta
den än var, ej skulle räcka längre än till
nästa gång kärleken vaknade, men hon
kunde tyvärr ej ge uttryck åt den
sinnlighet, som enligt författaren skulle ha
genomträngt hela hennes väsen.
Föregången af en braskande reklam gick
FRÄN STOCKHOLMS TEATRAR.
Af CARL G. LAURIN.
Med 5 bilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
