Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den svenske solguden och den svenske Tyr. Af Josef Helander. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKE SOLGUDEN OCH DEN SVENSKE TYR.
18-
tygelbeslag, hvilka
förbundna med
hvarandra leda till
föreställningen om en
kultvagn, dragen af
hästar och försedd
med ställning för
hängande kärl. Dessa
skulle då tjänat att
vid solfesterna
kringföra helig rökelse
eller annat element
af fastare form. Ett
dylikt återgifvande
af kittelvagnen i
förstorad gestalt stödes
af den flerstädes
upprepade idén, att de
kvarvarande
kittel-vagnarna eller
vagnskärlen endast äro miniatyrformat af större
dylika för kultiskt bruk.
I det sydbaltiska området möttes
under den begynnande järnåldern eller
sannolikt tidigare solens vagnskult och
en lifs- och jordgudinnans dyrkan med
likartade ceremonier. Dessa senare
representeras af de från Orienten öfver
Nord-Italien och Mellaneuropa framträngande
små vagnskärlen, på hvilka den nära
Ystad funna bronsvagnen utgör exempel,
och åtminstone från litterär tid, men
troligen århundraden därförut af en till
gudinnan Nerthus ansluten
kringfaran-dets kult. Den lysande solen hade sin
öppna vagn, dragen af hästar, och
fruktbarhetsgudinnan sin hemlighetsfullt
öfvertäckta vagn med fruktbarhetens symbol,
korna. Lifsalstringens princip och den
mottagande fruktsamma jordens element
tänktes så i växelverkan med hvarandra.
Kringförandet, som imitativt återgaf
solens rörelse öfver jorden, kunde ock
brukas att bringa solens kraft till den
under vintern domnande marken, och
gudinnan Nerthus’ präst, som ledde hen-
VIKINGASKEPP MED SOLBILD. FRÄN HALLRISTNING I BOHUSLÄN.
nes vagn kring det ingvæonska området,
var en slags solens företrädare hos
jordgudinnan liksom den manlige
fruktbarhetsguden i Sverige erhöll en kvinnlig
prästinna.
Ur sammanmängningen af solens och
jordens kult och törhända under
inflytande af en annan mer eller mindre
själfständigt förkroppsligad fruktbarhetsgud
framträdde en ny personifikation, benämnd
med det appelativa Frö, herren. Denna
nya gudomlighet behöll sin moders
karaktär af fruktbarhetsgud och tog
kult-vagnar och hästar, solmyter och
människooffer i arf efter sitt manliga ursprung,
solguden. Hvar denna förkroppsling
skedde mindes ännu traditionen i den
anglosaxiska runversen: »Jag
uppenbarades först bland ostdanerna», d. v. s.
närmast det nuvarande Skåne. Han kom
den åkerbrukande befolkningens behof
förträffligt till mötes med förut kända
ceremonier, men kanske rikare och mera
sensuellt utstyrda. Från samma trakter,
där solens kringfarande haft sitt centrum,
rullade hans vagnar österut, västerut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
