Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den svenske solguden och den svenske Tyr. Af Josef Helander. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
JOSEF HELANDER.
Före de litterära minnesmärkena från
Norden var öfvergången från solgud till
bimmelsgudar fullbordad. Främmande
och enstaka låter därför Cæsars berättelse
om den germanske solguden, och man
har icke velat återfinna någon real
bakgrund till antikens sagor om Norden som
hufvudsätet för solens dyrkan.*
Differentieringen i nya personliga himmelsgudar
var allt för i ögonen fallande, men
formningen var af gammalt ler. Den
uråldriga solgudomligheten hade bibehållit sin
lifsenergi i de manliga hufvudtyperna af
Nordens panteon, vare sig dessa ledde
sitt ursprung från solskifvans gud eller
genom att acklimatiseras inom ett
soldyrkans område lånat väsentliga drag
från denna.
Dunklast och svårbestämbarast bland
dessa gudatyper är den nordiske Tyr,
hvars minne" redan i förhistorisk tid höll
på att förblekna och som å ena sidan
under någon tidsperiod kan fattas som
Nordens mäktigaste gud, medan han å
andra sidan hardt när förvisas ur den
skandinaviska gudakretsen. Bakom
namn-öfverensstämmelsen Dyåus-pitar —Ju-piter
— Tiwaz — Ziu — Tyr med
härledning från den germanska roten div = stråla
* Jfr den korta sammanfattning häraf, som
Geijer upptar i sin Svea rikes häfder I, sid.
39 ff.
* Den svenska forskningen under början af
förra århundradet har lämnat åtskilliga bidrag
till en uppfattning i denna riktning. År 1805
ventilerades exempelvis under Lundaprofessorn
Johannes Lundblads presidium tvenne
afhandlingar De cultu solis aþud Scandinaves sub
Othini nomine, hvilka med åberopande af
visserligen ohållbara grekiska och romerska
paralleller sökte uppvisa, att grundtemat i våra
förfäders hedendom var en inbördes
korresponderande solens och jordens kult. Jag hänvisar
likaledes till den skicklige rikshistoriografen J.
Hallenbergs stora verk »Disquisitio de
nomini-bus in Lingua Suiogothica Lucis et Visus,
Cul-tusque Solaris in eadem Lingua vestigiis, I — II,
Stockholmiæ 1816».
har den religionshistoriska forskningen
trott sig uppdaga storartade perspektiv
af en ariernas centralgud, hvilken såsom
den lysande himmelens och dagens
gudomlighet följt den indogermanska rasen åt
i dess skilda förgreningar. De universella,
dragen hos denna gudars och människors
fader hafva gjort honom till en af den
urmonoteistiska skolans stora
förhoppningar, väst-ariernas Bäjämi och den
all-beskärmande väktaren vid
indogerma-nernas drömda urhem. Sammanhanget
mellan den nordiske Tyr och
nyssan-förda gudahärledning är dock för aflägset
eller osäkert för att man på rent
språklig väg skulle kunna fastslå Tyrs
motsvarighet till Zeus eller ens hans
ställning som nordisk himmelsgud, om ej
analogierna från hans betydelse inom
andra germanska områden bestyrkte detta
senare. Genom namnets appellativa
användning (tyr pl. tifar) föranledes man
att söka en relativt utbildad gudagestalt,
på hvilken beteckningen af tyr såsom
guden kan tillämpas, likaväl som Frö,
herren, tillades fruktbarhetsguden
såsom egennamn eller Odén utrustades
med benämningen Hargatyr, Veratyr,
Hroptatyr ete. för att därmed utmärka
honom i något speciellt afseende. Om
Tyrs namn ger föga af hans konturer,
så är äfven hans gudaställning inom de
litterärt bevarade myterna ägnad att med
varsamhet bedömas, emedan han stod i
färd med att undanträngas från en högre
och mera representativ gudaställning. ’
Utblottningsarbetet kan ännu skönjas
genom antydningar och hvarandra
korsande notiser. Tyr är i dessa
himmelsguden, ej densamme som solen, men
ännu ägande solen som symbol.
Naturberoende och naturdyrkan medför
ökad benägenhet att se personliga väsen
bakom naturföreteelserna. Nordborna voro
ett krigarfolk, som införde sina batalj
fantasier äfven på naturåskådningens område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
