Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Leo Mechelin. Af Johannes Hedengren. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO MECHELIN. 225
förväntningarna är ännu för tidigt att
bedöma. Af Uusi Suometar och dess
drabanter öfveröses den med hätska
beskyllningar för svekomani och byråkratism.
Och dock har Finland aldrig ägt en
mera demokratisk och finsksinnad
regering än denna. Om den i fråga om den
nödvändiga rensningen af ämbetsverken
och domstolarna från den förra regimens
tjänare ådagalagt en varsamhet, som
gifvit anledning till ett visst missnöje
inom radikala kretsar, så lärer väl sådant
bero på en medveten sträfvan att lösa
dessa ur rättslig såväl som ur
partisynpunkt ytterligt ömtåliga frågor så mycket
som möjligt med lampor för att spara
sin kraft till de konstitutionella
reformerna.
Men oberoende af den mening som
kan hysas om riktigheten eller klokheten
af vissa regeringsåtgärder, så kan ingen
fosterländskt sinnad medborgare neka
sin beundran åt den hängifna
beredvillighet och den uppoffrande
fosterlandskärlek, med hvilken den nuvarande senaten
gripit sig an med sin oerhördt
omfattande och ansvarsfulla uppgift. Främst
förtjänar därvid dess chef beundran, då han
nu på sitt folks kallelse kastat sig in i
detta värf med en spänstighet och en
arbetskraft, som de 67 åren tyckas ha gått
spårlöst förbi och som synes outtömlig.
Han är otvifvelaktigt en af de rikast
utrustade andar vårt land ägt. Men huru
än historien kommer att värdesätta
ho-vom såsom statsman och politisk
personlighet, i ett afseende skall den icke neka
honom priset i jämnbredd med de
största. En varmare kärlek till detta land
har aldrig brunnit i ett människobröst.
I början af den Bobrikoffska regimens
tid, det var på hösten 1898, uttalade
Mechelin en gång i ett af de
improviserade tal, som han håller så mästerligt,
när stämningen ger vingar åt hans tanke,
att den kampanj, som vårt folk då gick
till mötes, ej skulle komma att visa sig
svårare än att vi skulle förmå genomgå
den, och att den skulle blifva en epok i vår
utveckling till ökad själfständighet och
frihet. Ingen anade väl då huru tung
denna kampanj skulle bli, hvilka
lidanden som skulle komma att drabba äfven
honom själf. Kanske att icke ens hans
optimism skulle kunnat hålla stånd inför
ett sådant perspektiv. Minst af allt anade
han väl då, att det kunde blifva hans
lott att i spetsen för en nybildad
regering länka vårt lands öden in på vägen
mot ökad frihet och offra ålderns lugn
åt ett af högsta ansvar adladt, mer än
någonsin ansträngdt arbete för
realiserandet af det vackra valspråket på hans
vapensköld: Pro lege.
M 1-t.N, M o L. <-j« T 1\^ T]
Ord och Bild, jj:e årg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
