Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om Eleonora Duses gästspel och divakonst. Af Carl G. Laurin. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eleonora Duse
TRÄSNITT I FÄRGER AF WILLIAM NICHOLSON.
OM ELEONORA DUSES GÄSTSPEL OCH DIVAKONST.
Af CARL G. LAURIN.
Med 2 bilder.
C^pp^SExVTERN har så ofantligt mångt
Lçf I /sÅ ocn mYcket att erbjuda åskådare
1^1 ä^j ocn åhörare, att man ej får klaga
^^ ^«* öfver de föreställningar, då man
ej fått allt, som man önskar. För min del
kan jag ej instämma i det förakt för den
sceniska framställningen, som så ofta finnes
hos »förståsigpåare» i alla länder. Jag har
till och med hört svenska teaterförfattare (med
uppförda stycken) förklara teatern för en
underordnad och obetydlig konstform,
och både i Sverige och Frankrike skryta
en del litterära herrar med att de aldrig
bevista ett skådespel annat än nödtvungna
»menandes dett wara sig en besynnerlighe
prydning och wellstandh» och hedrande för
deras allmänna litterära habitus. Och ända,
hur mycket kan man ej få äfven af ett
skådespel, där ej alla roller spelas af goda
förmågor, med vårdad, konstnärlig upp-
sättning och med respekt för författarens
text. Än kan man öka sina
folkpsykologiska erfarenheter, än glädja sig åt några
utsökta färgeffekter, än förtrollas af någon
särskildt vacker rösttimbre, än känna
beundran för åtbördernas ädelhet eller
åtminstone glädja sig åt något välbildadt ansikte.
Men, om man också oftast har skäl att
vara nöjd med något, om ej annat så
öfver att få skratta elakt åt en särskildt dumt
uppfattad roli, så blir i alla fall den
väsentliga synpunkten på en lyckad
teaterföreställning den, att alla medspelande
underordnat sig skådespelet och betrakta detta
som ett konstverk, där författaren har
första ordet att säga, och där aktningen för
det hela hindrat någon att tränga sig fram
på bekostnad af det konstnärliga intrycket.
Motsatsen, det att en person söker samla
allt intresse på sig, utan konstnärliga hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
