Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner. Av Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ROMANER.
233
svenske ingenjören, och nu har hans
kärlek trots alla slitningar segrat öfver hans
egen oro och öfver hennes ovisshet;
medan stormböljornas dyningar ännu svalla,
finner Siv Troili underligt nog den känslans
enhet, som förut icke varit henne förunnad.
Allt detta har Jane Gernandt-Claine
skildrat med en klarhet och åskådlighet,
som i skräckscenerna till och med får mera
af exakta detaljer än af helhetsbild, en
nykter saklighet, som man minst skulle tro
en kvinnlig författare om; och hennes
människokaraktärisering är både oförfärad
och diskret. Hvad som försvagar
intrycket är, som förut vidrörts, bristen på
organiskt sammanhang: det tillstånd af
lifs-berusning och lifsnjutning, af kamp och
oinskränkt väsensutveckling, den strömflod
af lif, som Siv Troili har längtat efter,
låter författarinnan komma till henne i form
af dessa hemska dagar i Baku. Men man
har svårt att förstå, hur dessa rent yttre
olyckor, som hon icke kan ingripa i och
som hon endast passivt aser med
vanmäktigt medlidande, kunna representera det
som hon längtat efter. Armeniern är död,
det är sant, men det löser icke knuten,
hon är densamma, hennes kärlek är
densamma, fast föremålet för den råkat ut för
en olyckshändelse, som var oberoende af
både hennes och hans vilja. Äktenskapet
med ingenjören får en bra förarglig
karaktär af reserv eller nödhamn, och man
blir inte öfvertygad om att paret är
mindre omaka nu än förut. Siv Troili skall
naturligtvis ha erfarit en förändring under
de förfärliga dagarna, men om arten af de
erfarenheter hon gjort, hur de verkat och
hvarför de verkat, det lämnar
författarinnan oss alldeles okunnig om. Det är för
öfrigt inte på detta ställe ensamt som
diskretheten inträder just där den minst är
på sin plats; många andra briljant utförda
interiörer och detaljskildringar ville man
efterskänka för att i stället få se klart och
djupt i människans inre, när peripatierna
inträda. Som det nu är, kommer man
inte från intrycket, att hela den sista
afdelningen med de stora
upprorsskildringarna egentligen endast är tänkt som
effektfull bakgrund, utan verklig betydelse
för den psykologiska fabeln; och
lättför-nöjdheten i det centrala, jämförd med
skickligheten och vanan i det periferiska, ger
boken i sin helhet något dilettantiskt.
Men som dilettantism är den högst
ovanlig; Jane Gernandt-Claines talang och brio
äro icke af det slag, att den svenska
litteraturen gärna und varar dem. Det är just
för att man har stora anspråk, som denna
hennes bok icke går fri från anmärkningar,
som i många andra fall icke skulle göras
alis.
• #
Undertiteln, en »berättelse från Chicago»,
anger mycket riktigt hvad som är det
väsentliga i Henning Bergers första längre
berättelse Ysdil. Det är hvad man skulle
vilja kalla en geografisk roman, ett modernt
komplement till den historiska diktarten
och en produkt af naturalismens kraf på
omsorgsfull miljöskildring och exakt
studium af exteriören.
En svensk ingenjör går och svälter i
Chicago, den stora staden, som är
hjärtlösare mot nöden och vanmakten än de
flesta. Små ljusglimtar af hopp lysa
emellanåt upp hans planlösa färd, till slut
gynnar honom slumpen, han får en utmärkt
plats och börjar helt naturligt »ett nytt
lif». Verkningsfullt inträder ett sista
olyeks-slag: han faller offer för den sköna
lockfågeln Ysail, blir rånad och nästan
ihjälslagen af hennes zigenarband. Men hans
fysik segrar, han får sin plats igen; ett
sista kapitel låter oss se honom många
år senare som rik fabriksägare, med en
blandning af fasa och saknad erinrande
sig kampens och svältens tid, symboliserad
i Ysäil, hon som var »den stora staden,
gatan, natten».
Detta är den enkla fabeln i Bergers
bok. Originell är den som bekant icke,*
men det är också icke den som ger Ysail
värde och själfständighet. Hvad som
tillförsäkrar boken en ställning i vår littera-
* Den likhet, som påpekats med Turgenjeffs
novell »Löjtnant Jergunoffs äfventyr», och som
märkvärdigt nog sträcker sig till alldeles speciella
detaljer, kan, efter Bergers bestämda förklaring
att han aldrig läst novellen i fråga, icke förklaras
som litterär reminiscens. Emellertid får det
betraktas som oafgjordt, om icke ändock ett indirekt
samband föreligger — via en muntlig berättelse
t. ex. af någon som förtäljt löjtnant Jergunoffs
äfventyr som sitt eget eller via någon amerikansk
reporters följetongsfuffens —, eftersom vissa
enskildheter öfverensstämma med en noggrannhet,
som i annat fall är oförklarlig. — Naturligtvis
inverkar ett sådant förhållande icke det minsta på
bokens värde eller författarens förtjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
