Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Henrik Ibsen. Af John Landquist. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
JOHN LANDQUIST.
1866, i hvilken han ber om understöd
för att kunna fortsätta »den livsgerning
som jeg uryggelig tror og ved at Gud
har lagt på mig — den livsgerning der
står for mig som det vigtigste og
for-nödneste i Norge, den at vække folket
og bringe det at tænke stort».
I de flesta af Ibsens dramer är
grundmotivet just konflikten mellan kallet och
lifvet. Så är Fru Ingers felsteg och
orsaken till hennes misslyckande hennes
kärlek, som satt en son i världen; för
att skydda honom kan hon ej verka med
fria händer för sitt stora mål: sitt
fosterlands befrielse. Och idéernas riddare
Falk kastar ju, som vi känna, för att
forma pliktens guldkalf hjärtats
dyrbaraste smycken i offerlågan. I
»Kongs-emnerne» fattas kallet som en gudarnas
gåfva till den utvalde. Kallet innebär
i sig själf lyckan och segern. Vi hitta
dess trollring en dag, då vi intet ana,
och så länge vi bära den på vårt finger,
äro vi också osårbara.
Men Ibsen betonar å andra sidan, att
»begåfhingen är icke en rättighet utan
en plikt» (uttryck i ett bref), och
uppgiften realiseras icke utan insättande af
alla krafter. Personligheten är en enhet
af frihet och nödvändighet, den är blott
bestämd inifrån. Hvar och en, som
dag-tingar med det yttre, har redan salt sin
själ. leke för högre makters skull —
som Kierkegaard lärde — men för sin
egen skall människan fördjupa sitt jag.
Personligheten har inga absoluta gränser,
den kan utvidgas i det oändliga.
Möjlighet och förmåga äro blott tillfälligt i
marken nedstuckna gränspålar, och de
skola multna och falla, blott vi vänta
och försaka. Ibsens etik sammanfaller
i tendensen med Fichtes. Böjgen är
att identifiera med Fichtes »Das radikal
Bose», allt det tröga och fega i
människan, som med sitt kalla och slippriga
famntag vill kväfva viljan. Böjgen är
rädslan för handlingen, för det allvarliga
och afgörande, från hvilket man flyr till
det frivola och maktlösa gycklet. Man
vill icke tränga tvärt igenom. Böjgen
är slarfvet, glömskan af den egna känslan,
ängsligheten för dess kraf, den är den
dvala, i hvilken den tanke, som skulle
tänkas, sjönk. Svenska läsare behöfver
man knappast påminna om, hur klart
och själfullt Hans Larsson utvecklat detta
i »Studier och meditationer». Per Gynt
är mångfrestaren utan inre sammanhang,
och frukten af hans undanglidande
trolöshet mot alla, känslor, tankar,
människor, blir blott, att han själf står förbrukad
och arm i sitt lifs tröstlösa skymning.
Utom Böjgen, den inre fienden, har
personligheten andra, yttre. Bland dem
samhället. Ty samhället vill blott
jämn-strukenhet, dess lagar äro icke till för
individualiteter och individuella
förhållanden, och i sina senare dramer
exemplifierar Ibsen gång på gång, hvilka
öfvergrepp och själamord samhället begår
mot den enskilde (t. ex. »Et
dukkehjem», »Gengangere»). Ibsen kunde därför
aldrig få något innerligare intresse för
politiken. Med Brandes, som han
bref-växlade med under 28 år, om ock
sparsamt, därför att han nästan ständigt var
fördjupad i sina diktarplaner, diskuterar
han ofta detta ämne. Den revolution
han vill är en rent inre,
»människoandens revoltering». Alla yttre
omhvälfningar äro blott specialrevolutioner. Han
ville friheten, men icke friheter.
Förädlingen sker blott inifrån. »Vill du
frigöra och luttra människornas sinnen?»
frågar Kroll Rosmer. — »Nej käre»,
svarar han, »jag vill blott söka väcka dem
till det. Göra det — måste de själfva.»
Ibsen stod fjärran den liberala
politiken i sitt hemland, och det var väl
den väsentliga orsaken till att
vänskapsbandet mellan honom och Björnson
omkring år 1868 bröts för en lång följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
