Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Henrik Ibsen. Af John Landquist. Med 11 bilder
 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK IBSEN.
323
af år. Det kan här vara lämpligt att
med några korta ord beröra denna
vänskapshistoria. Ehuru sju år yngre hade
Björnson varit den långt tidigare erkände
diktaren, Ibsen segrade knappast — för
oss låter det orimligt — förrän han
slagit igenom i Danmark med »Brand». Han
hade tillerkänts en viss — formell talang
men icke — geni. Björnson hade
emellertid flera gånger nu som en gång långt
senare med »et stort kongeligt sind» —
Ibsens tacksamma, poesirika men
knappast helt med verkligheten adekvata
uttryck — lättat vägen för denne. Han
hade vältaligt prisat »Gildet på Solhaug»,
han hade förhjälpt honom till det stora
statsunderstödet, och framför allt hade
han genom sitt ljusa och själfvissa väsen,
som aldrig hyst någon skepsis vare sig
på den egna förmågan eller på tillvarons
goda makter, stärkt Ibsen i hans ensamma
kamp mot hans underminerande tvifvel.
Han befäste både hans själfförtröstan
och hans tro »på idealernas
fortplantningsförmåga och utvecklingsduktighet».
Sällan mjuknar Ibsens ton till sådan
hjärtlighet och innerlighet som i brefven till
Björnson. Men när denne slöt sig till den
chauvinistiska bondevänstern, förblef
Ibsen på afstånd, dels därför att han var
andsaristokrat, dels därför att han höll
på den skandinaviska enhetstanken. Han
»kunde ikke i böndernes tankegang spore
en snus mere af virkelig frisindthed end
den der findes hos den ultramontane
bondebefolkning i Tyrol». Han vill som
Rosmer adelsmänniskor och icke
parti-gängare, som blott hetsa upp de lägre
lidelserna. Och när Ibsen hade gifvit
ut den öfverdådiga satiren »De unges
forbund», som, ehuru riktadt åt bägge
partierna, af liberalerna uppfattades
nästan som en pamflett mot dem, kände
Björnson sig träffad och ansåg det som
ett lömskt öfverfall, ett »snigmord».
Hjälten    i    »De   unges    forbund»,    den
politiske pratmakaren Steensgård med
sin blinda tro på frasen, sin lättrörliga,
ytliga intelligens, sin okunnighet och sin
själfförgudning, är en nära släkting till
Per Gynt, och på premiären i Kristiania
höll stycket på att afbrytas på grund
af publikens tumult, i hvilket
bravoro-pen drunknade i hyssningarna och
hviss-lingarna. Först mer än ett årtionde
därefter, då striden stod kring »Gengangere»
och Ibsen högtidligen förskjutits af
högern, kom Björnson honom åter till
mötes och förde hans sak. Och till
slut när Björnson kom och lyckönskade
honom till hans 7 5-årsdag, bekände den
gamle med tårar i ögonen: »Du er dog
den jeg har  holdt  allermest af.»   —
Är 1866 hade varit en yttre
vändpunkt i Ibsens lif. Stortinget beviljade
honom efter Brand ett årligt diktargage,
och Fr. Hegel i Köpenhamn hade
blifvit hans förläggare, så att han ej längre
behöfde trycka sina arbeten i Norge på
dåligt papper och för ringa betalning.
Han vardt nu den äfven socialt ansedde
mannen, och om han förut gått
vårdslöst klädd som en målare, ja sämst i
hela skandinaviska kolonien, så uppträdde
han nu, efter hvad Jæger berättar, i »fin
sammetsjacka, skinande hvit väst, käpp
med guldknapp, elegant, väl soignerad
från topp till tå». Folk, som väntat
sig ett högröstadt och oregerligt norskt
geni, blefvo förvånade att finna en fin
och höflig herre med något kort
älskvärdhet. Han trifdes utomordentligt godt
i Rom, »så länge det icke var taget från
oss människor och gifvet till politikerna»,
och han uppmanade alla hemmavarande,
som kunde, att resa ut. År 1868 bröt han
emellertid upp från Rom, låg en tid i
Dresden och företog därifrån resor, först
till Stockholm, där han vistades
sommaren 1869, och sedan till Egypten. —
Från 1875 var han bosatt i Munchen
med   tvenne   afbrott för åren  1878—79
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
 
