Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Henrik Ibsen. Af John Landquist. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK IBSEN.
329
»THE CULTURE 0F THE UNWHOLESOME. » AMERIKANSK KRITIK AF IBSEN. Ur Life l8()I.
(Trädgårdsmästaren har afskurit rosorna och nedtrampar liljorna men odlar i
drifbänken giftiga svampar, på hvilka läses The Pillars of Society,
A Doll s House, G hosts, Rosmersholm.)
och blek ironi skildrar Ibsen, hur de med
dårars slughet föra hvarann bakom ljuset:
ingen tror på den andre, men hycklar
blott tro för att själf få tröst tillbaka.
Det hårda ödet har knäckt John Gabriel
och gjort honom till monoman. Detta
ordet lifslögn har blifvit ett så litterärt
ord, det anses utsäga något så träffande
och djupsinnigt. Men jag vill anmärka,
att lifslögnen visst icke hor det normala
själslifvet till — om icke som den lilla
oskyldiga egenkära inbillningen, som dock
icke spelar någon roli och på hvilken
man icke lefver. Lefver man på den,
blir man inspärrad. Fullmogen anträffas
lifslögnen på hospitalen. Lifslögnen är
icke egendomlig för hvardagsmänniskorna,
ty de upptagas öfverhufvud föga af
inbillningar, utan för dem som ha anlag
för storhetsvansinne. Den smyger sig
gärna på de med klent förnuft utrustade,
som hysa en olycklig kärlek till någon
talang eller som helt primitivt och be-
kvämt vilja infånga stjärnor med
handen.
Till någon del kommer verkligen det
gåtfulla och det beklämmande i Ibsens
senare pjeser däraf, att några af
personerna där äro sinnessjuka. Det är en
dunkel och ängslad stämning, man tycker
sig hvarje ögonblick kunna frukta hvad
som helst, ungefär som när man betryckt
vistas i en samling hemlighetsfulla dårar.
Kanske tänkte Ibsen som den franska
psykologien: den studerar helst de
psykiska fenomenen hos vansinniga, därför
att hos dem i grotesk förstoring upp
träda samma tendenser som i det normala
själslifvet och de således som de mest
utpräglade typerna erbjuda det bästa
studieobjektet. Så menade nog också Ibsen,
att han blott i förstoring framställde hvad
som rör sig hos hvar och en af oss. Men
att just älska och återgå till sådana
ey-empel . . . Hvem vet, om han ej stundom
i gränslös världströtthet, i bottenlös skep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
