Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den nya orkestern i Göteborg. Af C. D. Marcus. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 C. D. MARCUS.
Fot. Edmond Bornand, Lausanne.
H. HAMMER.
de sätt: 10 första violiner, 7 andra
violiner, 4 altvioler, 4 violonceller, 4
contrabasar, 3 flöjter, 3 oboer, 2 engelska horn,
2 klarinetter, 1 basklarinett, 3 fagotter,
1 contrafagott, 4 horn, 2 trumpeter, 3
basuner, 1 tuba, 1 harpa, 1 puka, 1 slagverk.
Det säger sig själft, att arbetet med en
nybildad orkester är en af de svåraste
uppgifter som finnas, då det gäller att få hvarje
vilja in i samspelet utan att uppge sin
musikaliska individualitet. Herr Hammer har
med stor energi sammanhållit den
invecklade apparaten. Hans vana att dirigera
utan taktpinne är dock mindre lämplig, när
det är fråga om att inöfva en ny orkester
än när det gäller att föra fram en gammal
orkester med världsrykte. Det fordras först
och främst stora och tydliga linjer som
uttryck för rytmisk fasthet, hvilka aldrig
komma fram med händerna så som med
taktpinnen, i trots af att handen kan ge ett
mera rikt lif åt känslan. Det är ändock
att själf vrida ett af de bästa vapnen ur
sina händer. Vidare skedde presentationen
för allmänheten nog för tidigt, ty efter
blott tio dagars repetitioner kunde alla dessa
människor ännu ej förstå hvarandras språk,
och samspelet har hela säsongen lidit af
de brådstörtade och fåtaliga repetitionerna.
I början hade stråkarna svårt att tränga
sig fram mot mässingen då akustiken nog
ej är så särskildt lycklig, men efter en del
arrangemang och framför allt genom att
samspelet växte i styrka, göra stråkarna nu-
mera ett godt men icke märkvärdigt
intryck. Som förste konsertmästare fyller den
välkände herr Carl Bredberg sin plats,
den andre herr Charles Snoeck har på ett
mycket vackert sätt spelat klassisk musik.
Den förste violoncellisten herr Adolf Cords
är en konstnär af första rang, som kunde
låta höra sig hvar som helst. Flöjterna
(silfverflöjter) låta något gälla,
klarinetterna äro säkra och goda, oboerna ovanligt
böjliga och vackra, mässingen är inte
särskildt anmärkningsvärd.
Programmen till konserterna voro i
begynnelsen något obetydliga men blefvo
snart nog värdefulla hvad beträffar
symfonikonserterna. Så ha alla Beethovens
symfonier med undantag för den 9:de utförts
under säsongen. Dock har orkestern inte
här de stoltaste segrarna att visa upp, det
har brustit i både klarhet och poetisk
tolkning högst betydligt, och detta tyckes visa,
att Beethoven i högre grad än de
»moderna» kräfver ett långsamt och organiskt
arbete för att blifva Beethoven. Af Mozart
har inte fullt så mycket uppförts, men med
större framgång. Wagner har varit
stående repertoar, och trots en del brister i
början, har dirigenten visat, ätt Wagner står
honom närmare än Beethoven. Dock har
tolkningen af Parsifals mystik ännu ej
lyckats. Den romantiska musiken har
representerats af Schubert (2 symfonier),
Schumann (C dur symfoni) och om man så vill
Bruckner (Romantisk symfoni) och Men-
Fot. A. Jonason, Göteborg.
O. MORALES.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
