Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den nya orkestern i Göteborg. Af C. D. Marcus. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 C. D. MARCUS.
stora dagen för svensk musik kom med Hugo
Älfven och hans ledning af sin andra
symfoni, som spelades med större glans
och poesi än något annat dittills. Herr
Älfven inspirerade genom sitt eldiga om
ock något kantiga anförande, så att
publiken kom i extas. Senare har han anfört
en hel svit egna kompositioner och gjort
stormande lycka — vida mer än i
Stockholm! Den första symfonin är frisk och
rik i uppfinningen, men röjer en viss splittring
mellan form och innehåll. »Klockorna»
är kanske alltför praktfull. Det
oförgätligaste blef »En skärgårdssägen». Det är
hafvets egen tragiska sång, som stiger upp
ur djupet och drifver fram i dyningarnas
suckar, det är dimmornas skira slöjor, som
förflyktigas för sommarens morgongryning.
Jag vet intet ur den nyaste musiken, som
i uttryckets fulländning och innehållets
djup når högre. Det är en naturdikt, som
står värdigt vid sidan af Heidenstams och
Selma Lagerlöfs skönaste stämningar. Det
är hög tid att Älfven spelas i Tyskland.
Ett fullständigt jubel så stort som jag
aldrig sett i Göteborg väckte det glada
motstycket till hafslegenden »En
midsommarvaka», en jublande hymn till dansen och
lifvet, komponerad och instrumenterad med
en högst ovanlig kvickhet. Tor Aulin
dirigerade den af honom upptäckta
Ber-waldska »symphonie singuliére» med en
sådan finkänslig utmejsling af detaljerna,
att man nästan trodde sig höra
kammarmusik. Symfonin är sällsynt säker i sin
arkitektoniska byggnad och bör spelas
ofta. Stenhammar spelade på fulländadt
sätt sin vackra ungdomskonsert. Fru Clary
Morales har bl. a. på sitt synnerligen
intelligenta sätt sjungit en del sånger af
Norman, som kanske dock höra hemma i
en intimare sal.
Detta är blott en öfversikt af det
stora hela, mycket är alis inte nämndt, och
det kan ju ge den utomstående en aning om
hur rikt musiken har flödat här i
samhället. Stundom kanske allt för rikt. Mot
julen och våren har en viss
musiktrötthet inställt sig, och onsdagskonserterna ha
haft en något väl fåtalig publik. Det vore
kanske skäl att förlägga några dylika
symfonikonserter till grannstäderna, där man
ett par gånger konserterat med stor
framgång. De populära konserterna ha i
regel samlat fullt hus. De ha förlagts till
eftermiddagen från 6.15 framemot 8. En
hel del platser till dessa betinga det
billiga priset af 50 öre.* Eljest har en rad
stiftarkort å 100 kronor försålts, som
berättiga till inträde till samtliga ordinarie
konserter. I viss mening har nog den rika
orkestermusiken varit i vägen för den
intima musiken, då publiken är bortskämd
med de billiga priserna och vant sig att
gå till konserthuset. Återigen var det just
de höga priserna å t. ex.
Handelsinstitutets sal som förut skrämde bort den
stora publiken. Den stående orkestern har
således blifvit en institution i samhället
som är känd af snart sagdt hvar och en.
I sista hand har orkestern därför
bidragit till att sprida mera verklig glädje och
omväxling rundt om i samhället, som
behöfver hvarje droppe kultur. Om nu
teaterförhållandenas olycksaliga ekonomi
kunde rensas bort af några behjärtade män,
så vore ytterligare mycket vunnet.
Jag betonar än en gång att mina
anmärkningar måste ses i samband med de
olika svårigheter som en ny orkester har
att kämpa med, och jag önskar blott att
så väl orkestern som dess energiske
dirigent måtte skyddas mot ett alltför
force-radt arbete. Eljest är det med stort
intresse man motser den andra säsongen, då
först mycket af det som nu satts bör bära
frukt.
* Andra — för kroppsarbetare — hållas
ännu billigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
