Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Carl G. Laurins kulturhistoriska bilderbok. Af John Kruse. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 JOHN KRUSE.
de breda lagren. Sjuttonhundratalet, det
århundrade då egentligen den moderna tiden
börjar, uppskattade som bekant i hög grad
denna Horatianska princip, och icke minst
upptogs densamma med glänsande
framgång af Voltaire. Carl Laurin har i sin
läggning något starkt befryndadt med
»Can-dides» författare och i allmänhet 1700-talets
män. Han ser sig omkring liksom de med
kvicka och raska ögon, upptäcker med
största lätthet personers och förhållandens
svaga och löjliga sidor, dem han strax
utpekar under ett på samma gång lätt ironiskt
och smittande muntert skratt, drar med den
största oförskräckthet, ofta med mycken
träffsäkerhet paraleller mellan de gamla tiderna
och dagens sista händelser och har i det
hela en prägel af en intelligent och
mångsidigt intresserad 1700-tals-kavaljer, som
säger många kvickheter och
oemotståndliga lustigheter öfver människorna och
lifvet, t. o. m. någon gång djupsinnigheter,
och i allmänhet har en glad och
optimistisk lifssyn. Men Carl Laurin är något
annat och mera än en spirituell observatör
och bonmotsägare. Ingen har i vårt land
med mera entusiasm och hjärtevärme än
han, -stiftaren af föreningen »Konsten i
skolan», föreläsaren vid Arbetareinstitutet
och i flickskolor, författaren till en redan
i tredje upplagan utkommen lärobok i
konsthistoria, på ett verkligt modernt
demokratiskt vis arbetat för spridning af ett varaktigt
och verksamt konstintresse bland vårt lands
ungdom. Modern är också den
kärleksfulla smidighet, hvarmed han söker
fördjupa sig i de olika tider som han skildrar
för sina läsare och åhörare, och det sinne
han visar sig äga ej blott för det
förstånds-klara och eleganta utan, något som
framskymtar på mer än ett ställe i denna hans
sista bok, äfven för det djupare liggande,
själens tystnad och stillhet, såsom hos Nicolas
Maes’ gamla trötta gumma, som med så
innerlig andakt läser till bords med slutna
ögon, eller i Friedrich Wassmans
dubbelporträtt från 1835 af sm gamla fromma
mor och sin allvarliga syster (af författaren
träffande liknad vid en Cranach-typ), där
Laurin talar om »hur man gripes af
vördnad för denna nordtyska kulturform, som
visat sig kunna hålla fast vid de eviga och
väsentliga värdena trots alla brister i det
yttre uppträdandet».
En på samma gång så praktiskt ordnad,
instruktiv och ur rent konstnärlig synpunkt
väl sammansatt kulturhistorisk bilderbok
finnes, såvidt jag vet, helt enkelt icke förut i
världen. Henri Bouchots Valda blad från
Bibliothéque Nationale har visserligen en
god och sakrik text till hvarje blad, men
samlingen synes, om också afbildande en
del framstående konstverk, dock i sin
helhet utgöra en skäligen »blandad kompott»
med verk från olika tider kastade huller
om buller på äkta franskt nonchalant manér
och konstvärdet ej sällan tillbakasatt för
kuriositets- eller raritetsintresset. En
föregångare kan Laurin visserligen sägas ha
haft i tysken G. Hirths för flera år sedan
utkomna, i sin art mycket värdefulla
»Kul-turgeschichtliches Bilderbuch aus drei
Jahr-hunderten». Men dels är Hirths bok,
som omfattar 6 digra band och betingar
ett mångdubbelt högre pris, alldeles utan
text, dels omfattar den endast 3 sekel,
1500—1700-talen. Laurin har utvidgat
programmet både bakåt och framåt genom
att medtaga såväl 1400- som 1800-talet
samt har, liksom fallet är med W. von
Seidlitz’ förträffliga »Allgemeines
histori-sches Porträtwerk», försett hvarje afbildning
med en upplysande, rätt utförlig text. Af
såväl Hirths som Seidlitz’ nämnda verk
har vår svenske kulturskildrare haft stor
nytta och hämtat icke så få af sina bilder.
Men hans egna efterforskningar i museer
och gravyrsamlingar ha dock skaffat honom
det öfvervägande materialet, och beträffande
1400- och 1800-talen har han varit så godt
som uteslutande hänvisad till sin egen
kunskap och smak. De omkring 450 bilderna,
återgifvande dels målningar, dels träsnitt,
kopparstick, etsningar och litografier, äro
utförda på ett genomgående ypperligt vis
i autotypi, och härvid har vår
Generalstabens litografiska anstalt uppträdt i en adel
täflan med Angerer och Göschls
vidtfrej-dade reproduktionsinstitut i Wien. Hvarje
århundrade inledes och afslutas med utsökt
vackra ornamentstick och vignetter, och
med både fyndighet och smak äro hvarje
sidpars moitiéer valda. Ofta äro de af
samme mästare, t. ex. ett par gravyrer af
Bosse, ett par teckningar af Cochin o. s. v.
Stundom utgöra de paraleller af en lustig
kontrastverkan, såsom när Laurin som
pendant till Jeremias Falcks kopparstick af den
gamla koketten, som förgäfves söker med
toalettkonstens alla hjälpmedel förläna sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
