Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur den grekiska anthologien. Några öfversättningar och en inledning. Af Vilhelm Ekelund. Vignetterna af Ernst Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413 VILHELM EKELUND.
^B
T
Illte
^==55^=
_^^j
Br^I
ww
––-i––– J
Fz~ -"""-^^^^^^^3^3
1-——:— —-’_~J
.-•.;.*•.•’""’"*•’’’"*"
■––-qp^
bø&s^tt^’’
-:’{jr&.’/•’?’:’’’ ’•’ "’.
——
—-—7-7—=~rrT
:Ä^
avT^r:.’ •••_
’•■’f^^r^
i,*– .-^
/>. ’. ’• ,’’.
" .’ ;7.:-"■ V :-.’.
y.’;y^y^’\’
e-, <n.
[-4-Gråtande-]
{+4-
Gråtande+} högt om sin faders hals hon
armarne lade,
stackars Erato nyss, talte till honom så:
redan jag går bort från dig, o fader, redan
jag känner
döden hur svart han står öfver mitt ögas
dag.
[-5-Här-]
{+5-
Här+} hon ofta har stått invid stenen,
olyckliga modern
Klein a, med jämmerligt rop nämnt sitt
förbleknade barn;
ack, öfver bleka flodens våg nu sväfvar
Philänis’
bleka bild och ej kände hon Venus’ verk.
ASKLEPIADES.
Kransar, jag hänger er här öfver dörren:
stilla, jag ber er,
vanten hans ankomst och ej rören de
doftande löf,
hvilka med tårar jag vätt, ack, fuktigt är
älskarens öga;
men då han under er står, träder i
öppnade dörrn,
stänken, bestänken hans hufvud, att ljuft må
de glänsande hårens
blonda vårliga blom dricka mitt ögas
dagg.
LEONIDAS FRÅN TARENT.
1.
Till Venus.
Hemlighetsfulla! Ringa gåfvor Leonidas
bringar,
hemlös, flyktig och arm irrar han jorden
kring,
Tag, försmå ej honungskakan jämte den
sköna oliven,
fikonet grönt och friskt, brutet från
saftig gren;
mottag äfven från yppiga klasen skilda
bären.
Detta Leonidas dig offrar med skålens
rest.
Hjälp mig, som nu du mig hjälpt ur
sjukdomen, ock ur förhatlig
fattigdoms mörka betryck: bättre jag
bjuder dig då.
2.
Vandrare, drick ej här af det ljumma
sumpiga vattnet,
hvilket bland grönskande vass står öfver
gyttjig grund;
vet att ett stycke härfrån på den
betesymniga skogshöjd
strax intill herdarnes plats, tallen invid
som du ser,
sorlar ur svala klippans famn det renaste
källsprång
friskt och förunderligt klart, kallt som
Boreas’ snö.
3-
Hades’ dystre tjänare, du som med svarta
skeppet
far öfver Acherons våg: kynisk Diogenes
tag
med dig ombord, om ock tung till randen
i svallande vattnet
isiga farkosten står bräddfull af dödens
folk.
Oljeflaskan och säcken är med och den
åldriga klädnad,
icke obolen glömd, som skall betala min
färd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
