Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur den grekiska anthologien. Några öfversättningar och en inledning. Af Vilhelm Ekelund. Vignetterna af Ernst Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR DEN GREKISKA ANTHOLOGIEN.
423
Pan, Pan, kom till Malea, jag är där, tätt
vid berget.
— Nymfer, Nymfer, god dag! Måste
strax i väg.
THYILLOS.
Dessa almar och smärt uppstigande pilar
och denna
väldigt utbredda platan, helig bland
grönskande träd:
allt är Pan tillhörigt och äfven källan med [-dryckeskärlen,-]
{+dryckes-
kärlen,+} de enkla af trä, gjorda på
her-darnes vis.
ADDÄOS.
Åldrige tjuren, för svag omsider att sträfva
med plogen,
Alkon för yxans tgg rättvist förskonade,
rätt
lönande trogen tjenst: nu ramar i ängarnas
djupa
gräs han belåten och god, fri från den
tunga plog.
PALLADAS.
från alexandria. (Omkring 415 e. Kr.)
1.
Naken till världen jag kom, och naken jag
åter skall utgå;
mödosamt släpar jag mig hän mot det
nakna mål.
2.
Åh det mänskligas arma lott! Den tunna
luften
när vårt ömkliga lif här under solens
ban.
Endast ett ringa tryck af en hand, och
hämmadt är lifvets
fina ström, och strax sjunka till intet vi
ned.
Åh det mänskliga stolta mod, som af luft
och bära
tomma vinden sig när — skugga och
ingenting l
3-
Naken och vapenlös här han syns, den
leende Eros,
utan båge och hett brännande pilarnas
skott;
dock ej för intet i händerna bär han
delfinen och blomman:
Herren till haf och jord dessa
förkunna klart.
[-4-Lycka-]
{+4-
Lycka+} och Hopp, farväl! Ej längre till
narr skall ni ha mig,
hamnen är här, och trött lägger jag stilla
bi.
Arm och eländig förvisst, men ingen jag
tjänar och lyder;
stolt jag blickar på stolt blickande lugnt
igen.
OKÄNDA.
Dig i den tigande middagens stund,
Hesiodus, sågo,
när du bland luftiga berg vallade fårens
hjord,
Muserna själfva, och plötsligt omsväfvade
alja dig mäktigt,
räckte dig grenen af skön, glänsande lager
huldt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
