Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur den grekiska anthologien. Några öfversättningar och en inledning. Af Vilhelm Ekelund. Vignetterna af Ernst Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 VILHELM EKELUND.
PHILIPPUS FRÅN THESSALONIKE.
Klagande flög jag i Boreas’ storm öfver
väldiga hafvet;
Thrakiens brusande vind älskar ej
näktergaln.
Men mig upptog en vänlig delfin på sin
rygg, och så brakte
hafvets trogna djur vingade sångaren
hjälp.
Utan åror färdades tryggt jag fram öfver
hafvet
och med melodisk sång fägnade
räddarens själ.
Alltid delfinernas släkt ju tjänade Muserna
gärna,
falsk är sägnen om skalden Arion ej.
MARCUS ARGENTARIUS.
Akta dig, kvittrande trast, för det mörka
förrädiska ekträd,
sjung ej så tryggt i dess topp, hör min
varning och fly;
farligt är detta träd, men flyg till den
åldriga vinstock,
där kan du sätta dig lugnt under
förtroliga löf;
kvittra och sjung på dess lummiga gren,
dig fröjda åt strupens
klara melodiska ljud muntert i morgonens
glans.
Vet, att bestruken med farligt lim är eken
den mörka,
Bacchus blott drufvor bär, Bacchus är
sångarnes vän.
ZONAS.
Formad af jordens ler är bägaren här: jag
dricker.
Jord är jag själf, och jord skall mig
upptaga igen.
ANTIPHILUS.
Rasande bäck, hvarifrån din plötsliga yra?
Du
öfver-svämmar ju väg och stig. Vandraren
vet ej råd!
Ah, du berusade bäck, din yra af grumliga
rägnen
fick du och smutsiga moln( icke af
nymfernas kraft.
Snart skall jag se dig förbränd och
uttorkad af solen, som vet att
skilja på äkta ström och på ditt tomma
larm.
APOLLONIDAS.
Mig ha Nymfer en gång framför alla de
sorlande källor
utvalt och gifvit till pris namnet Den
Rena mig;
men sedan mördaren slog de sorglöst
hvilande männen
och i min sköna ström tvådde den
blodiga hand,
dör mitt lyckliga flöde, ej mer en
vandrande man jag
läskar: hvem nämnde väl ock numer Den
Rena mig!
GLAUKOS.
Nymfer, svaren uppriktigt och sägen om ni
har sett, om
Dafnis kommit förbi här med getternas
• flock? —
Ja, ja, speleman Pan, se själf och läs hvad
han skref i
den där popelens bark, medan hjorden
låg:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
