Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Epidemi. Af Hugo Öberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPIDEMI.
Af HUGO ÖBERG.
Doktorn gläntade på dörren till
mottagningsrummet :
— Nästa, var så god!
Hon reste sig ur den knirkande
korgstolen, där hon suttit en odrägligt lång
timme och tummat den emaljerade
nummerbrickan mellan de febersvettiga,
nervösa fingrarna, mötte läkarens lugna
yrkesblick, medan hon fubblande hakade
upp numret på stället i dörrspegeln, och
slank så in.
— Nå, hur står det till, fru Vibeck?
Det är längesedan fru Vibeck var hos
mig, hur mår kamrern och den lilla
flickan? . .. Jaså halsen, var så god och
sitt där i stolen, så ska vi titta i halsen
ett tag.
I nästa minut satt hon inkilad i vrån
bakom skärmen, medan doktorn fäste
pannspegeln för ögat och ordnade med
lampan.
— Det är nog bära halsfluss som
vanligt, tror inte doktorn det? försökte
hon, oroligt bevakande tillrustningarna.
Doktorn svarade inte, och i nästa
ögonblick måste hon gapa öfver spateln,
med hvilken han tryckte ned hennes
tunga för att kunna se riktigt bra i svalget.
En minuts granskning, så tog han ut
spateln och såg henne rakt i ansiktet,
där hon satt och kippade efter andan
med sina knän mellan hans.
— Det var en fin kaka fru Vibeck
har fått där på vänstra tonsillen! sade
han med en grimas. — Hvar har fru
Vibeck skaffat sig den? Det är en typisk
difterimembran.
Hon spärrade upp ögonen i
förskräckelsen. — Difteri! Hvad säger doktorn,
är det inte halsfluss?
Han tog af pannspegeln och lade
spateln i koppen med sublimatlosningen.
— Nej, fru Vibeck, jag är nästan säker
på att det är difteri. I alla fall måste
vi vara försiktiga för lilla flickans skull.
Nu skrifver jag ut en anmälningssedel,
så tar fru Vibeck en droska och åker
direkt till epidemin.
Han reste sig och gick bort till
skrif-bordet.
— Får jag inte gå hem ett tag först?
Hon satt alldeles förintad kvar i den stora
skinnstolen.
Doktorns penna raspade redan öfver
papperet.
— Nej, det får ni inte, fru Vibeck
— — — jag ska telefonera hem till
kamrern och tala om hur det är, så att
han kan skicka efter er det ni behöfver
för natten — — — Nu ska vi inte vara
oroliga, det kan ju hända, att vi slipper
ifrån med ett eller par dygns observation,
ifall det ända skulle vara halsfluss.
Hon satt tyst, och doktorn raspade
vidare.
— Man vet ju aldrig säkert, förrän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
